Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Urbanism

Kultur och resor

Artikelarkiv



Pånyttfött bibliotek i Alexandria

Av Leo Gullbring
Alexandrias nya bibliotek utgör en satsning av internationella mått. Genom att skapa en kunskapsinstitution av världskaliber hoppas Egypten bereda en väg ut ur fattigdomen, samtidigt som Alexandria får en chans att leva upp som internationell kulturmetropol. Bakom den spektakulära arkitekturen står det norska arkitektkontoret Snøhetta.


 

Vinden sliter i de säckvävsinklädda palmerna. Månen irrar i Medelhavets oroliga vågor. Havet piskar strandlinjen och stänker upp över asfalten och den intensiva trafiken. El Corniche är en sägenomspunnen strandpromenad. Men den alexandrinska kulturvärld som flanerat här hos Kostantine Kavafis, E M Forster och Lawrence Durrell tycks som helt insomnad. Trottoarens brutna vita kantstenar vittnar om en historia som försjunkit i glömska. Med uppemot 5 miljoner invånare är Alexandria knappast någon liten stad, men ändå endast en skugga av sitt förflutna. Ändå får jag en känsla av att någonstans där bland sydeuropeiska husfasaderna, de slitna borden på gamla coffee shops, i speglarna på hotell Cecil och i Athenianis bedagade inredning finns en dröm om ett framtida Alexandria. Och kanske kommer den att ta vaken form under den enorma snedställda sfär som ställts upp mot havet.

Det nya Bibliotheca Alexandrina har dimensioner av rent faraoniska mått. Den cirkulära skivan mäter 160 meter i diameter och står uppställd i 16 graders vinkel mot norr. Om natten ser det nya biblioteket ut som en solskiva beskrivande solens färd över himlavalvet. Om dagen liknar det väldiga taket ett gigantiskt mikrochips som fallit ned från ovan likt ett brutalt löfte om en outgrundlig framtid. Och även om jämförelsen med antikens berömda bibliotek på samma plats är oundviklig, så handlar det mer om att väcka nutiden än att återskapa forntiden. Egyptens ledarskap inser uppenbarligen att det inte räcker med bostäder och infrastruktur, kunskap är ett betydligt starkare redskap för att lämna fattigdomen bakom sig. Det nya biblioteket ska koppla in Egypten i det globala informationssamhället och förhoppningsvis även väcka Alexandria ur decennier av sömn.

Innanför entréen möter ett av världens största bibliotek med plats för uppemot 2 000 besökare. Ett sextiotal stjälkformade betongpelare med en höjd på mer än 20 m bär upp det stora takpartiet. De geometriskt utformade ljusöppningarna ger ett svalt naturligt ljus över de sju luftiga terrasserna med läseplatser och bokhyllor. Och trots att orienteringen mot norr ska borga för ett återhållsamt indirekt ljusflöde, har arkitekterna insett att solstrålarna kan falla in direkt vid zenit under sommaren. Därför har ett antal glasskivor i traditionella blåa och gröna färger monterats som ljusdämpare, vilket kommer ge ett sinnrikt ljusspel över den amerikanska ekparketten och uppslagna böcker. Det stora snedställda takpartiet är arkitekturens tour de force och fungerar som ett sammanhållande tema som skänker både orientering och dynamik.

 

De stora öppna ytorna, accentuerad av den imponerande takhöjden, härbärgerar även
forskarrum, ett kalligrafi- och ett handskriftsmuseum. Inne i de administrativa delarna finns även lokaler för bokrestaurering. För att inte glömma en internationell högskola i informationsvetenskap och dessutom ett planetarium förberett för 3D-film. I anslutning byggs även det existerande konferenscentret ut till internationell standard. Under smygpremiären i oktober i fjol kom så många barn att man nu också adderat både ungdoms- och barnbibliotek.

Idéen till biblioteket föddes för trettio år sedan vid det intilliggande universitet. Med stöd av UNICEF utlyste Egypten en internationell arkitekttävling. Det lilla norska arkitektkontoret Snøhetta vann den prestigeladdade kampen om ett av världens största biblioteksbyggen i strid mot 584 bidrag från 52 olika länder. Men det var knappast underligt att egyptierna föll för det norska förslaget. När presidenthustrun Suzanne Mubarak talar om ett en ljusfyr för framtiden som ska förbinda civilisationerna kring Medelhavet och öppna Egypten mot omvärlden och tvärtom, passar norrmännens grandiosa arkitektur ypperligt. Samtida norsk arkitektur kännetecknas av en tydlig koppling mellan hus- och landskapsarkitektur. Den öppna platsen med det klotformade planetariet, likt en enorm sten, och den skira vattenspegeln, skapar ett vilorum i staden. Den cirkulära formen på takskivan alluderar både till den alexandrinska hamnens cirkulära mått och till den fornegyptiska solkulten och dess tro på återfödelse, samtidigt frammanar den snedställda skivan som reser sig ur marken både forntid, nutid och framtid. Att solskivan, med dess sydvägg av råhuggen Assuangranit, inte reser sig helt fri från marken har också sin symbolik: kunskapen kan aldrig förklara allt, en del kommer alltid ligga dolt och förborgat.

Grabbarna på Snøhetta var fortfarande inte fyllda 30 år när de vann tävlingen för tretton år sedan. När jag senast träffade dem på kontoret inrymt i en gammal tryckeribyggnad från trettiotalet, inte långt från centralstationen i Oslo, var de i full färd med att projektera det senaste storprojektet, Operan i Oslo. Christoph Kapeller förklarade att när de tog hem biblioteket upplevdes uppgiften som nära nog oöverstiglig. Men formen var given, den tvivlade de aldrig på

— Byggnaden för dig inte bara till forntiden, utan också in i framtiden. Du ser den resa sig upp, ungefär som om vi skulle tagit en ögonblicksbild av dess rörelse.

Kollegan Craig Dykers menar att biblioteket visserligen har en nordisk anklang, men det är knappast norskt. Och han är själv ett exempel på den kulturella mix som kännetecknar Snøhetta: född i Tyskland, uppvuxen i Texas och nu Oslobo sedan många år.

— Du skulle kunna säga att vår styrka kommer från vårt splittrade ursprung, när det gäller arkitektur är vi definitivt ett internationellt team. Och det är inte så konstigt. Idag tenderar vi till att identifiera oss med kulturer från hela världen, snarare än att fastna vid gränsdragningar om vad du kan eller inte kan göra i din egen specifika kultursfär.

Craig jämför Biblioteket i Alexandria med Operan och erkänner att det är samma tidlösa gestaltning: en stor skiva som döljer och skapar rum för olika verksamheter. Han menar att formen är en beskrivning av tiden, och jämför med solens bana över himmelen.

— Det är svårt att diskutera geometri utan att samtidigt göra en tolkning av tidsbegreppet. Tid tenderar att vara en slags stum del av den arkitektoniska designen, som förpassas till takgarantier och historiska stilar. Jag föredrar tanken att det vi skapar är beskrivning av tid.

Craig förklarar att den Ptolemeiska dynastins berömda Bibliotheca Alexandrina tros ha legat endast 100 meter längre norrut. Det var den antika världens största bibliotek under flera sekler, samtidigt som Alexandria fram till Roms storhetstid var världens huvudstad. Med 700 000 volymer, samlade biblioteket den hellenistiska världens hela kunskap och som centralpunkt i Museion var det den självklara träffpunkten för den tidens intellektuella elit. Här forskade en dåtida storhet som Aristarchos från Samotharke, det är hans Homerosedition vi läser fortfarande idag. Diktaren Kallimachos var bibliotekets förste bibliotekarie och ansvarig för en katalogiseringsteknik som fortfarande används. Det var också en kosmopolitisk miljö där romare, kristna, araber, greker möttes på lika villkor.

Bibliotekets förstörelse är däremot omtvistad och ytterst känslig fråga. När jag frågar personalen på biblioteket ger de utan omsvep Julius Caesar skulden. När Cleopatra i sina försök att utmanövrera sin bror hamnade i beråd tog hon hjälp av Caesar som år 48 f kr satte den egyptiska flottan i brand. Men samtida skildringar är oense om hur stor del av biblioteket som egentligen brann, kanske var det endast en samling bokrullar magasinerade i hamnen. Caesar själv var trots all sin maktfullkomlighet en bokälskare. Professor Ziedan förnekar bestämt den historia som gör gällande att biblioteket slutliga förstörelse beordrades av kalifen Omar år 640 e kr under den arabiska erövringen av Alexandria. Kalifen lär ha hävdat att Koranen var nog som läsning, papyrusrullar i mängder användes till bränsle för Alexandrias många badinrättningar. Biblioteket hade då existerat i 937 år.

— Det gamla biblioteket var ett lärosäte som attraherade tänkare från hela den antika världen, förklarar professor Youssef Ziedan som är huvudansvarig för inköp av böcker.

— Med tanke på vår tids konflikter behövs en plats för fred och för kultur, som bringar förståelse mellan människor. Vår dröm är att på samma plats som det gamla biblioteket kunna skapa ett centrum för humanvetenskaper.

Professor Ziedan medger att man i dagsläget inte har mycket mer än 200 000 titlar, varav endast 650 är värdefulla originalmanuskript. Till den officiella invigningen nu i slutet av april hoppas han dock ha kommit upp till en halv miljon böcker. I jämförelse med det gamla bibliotekets 700 000 volymer, och inte minst med dagens informationssamhälle, är det inte särskilt många.

— Vår totala kapacitet är 5 miljoner böcker. Men vi kommer inte endast ha böcker, utan även mikrofiche och direktuppkoppling mot Internet.

Helst skulle jag vilja konsultera den ytterst moderna biblioteksdatabasen, men eftersom biblioteket ännu inte har öppnat för allmänheten, och inte minst för de 70 000 studenterna vid det närbelägna universitet, finns dataskärmarna inte på plats. Biblioteket har fått en hel del kritik, inte minst från anglosaxiska media, för att vara ett skrytbygge som går långt utöver vad ett fattigt land som Egypten kan tillåta sig. Den berömda författaren Nawal Saadawi har pekat på statsledningens oklara inställning till censur. Och det är just vad jag vill ha reda på, finns månne Salman Rushdies verk här, eller Haidar Haidars nästan lika omtvistade ’Banquet of Seaweed’? På frågan om hon kan garantera att boksamlingarna är ocensurerade har Suzanne Mubarak svarat: Inshallah - om Gud så vill. Själv får jag nöja mig med professor Ziedans luddiga besked om att böckerna kommer finnas tillgängliga, åtminstone för forskare.

På samma sätt har biblioteket kritiserats för att ha byggts som ytterligare en turistattraktion, som med sin grandiosa historia ska tävla med pyramider och sfinxer. Craig Dykers avfärdar däremot kritiken som småaktig, och menar att denna kultursatsning är unik för den tredje världen. Och visst är det imponerande i att bygga en bibliotek av så grandiosa mått och med en så tydlig social vision, nu när arkitekturen mest är förvisad till att avsäga sig alla etiska ambitioner och istället rita ideliga privatvillor och museibyggnader.

Inte minst med tanke på ett alltmer konfliktfyllt internationellt klimat efter den elfte september i fjol behövs nya mötespunkter mellan väst och öst. Förhoppningsvis blir det nya Bibliotheca Alexandrina lika internationellt egyptiskt som själva Suez-kanalen.

— Stora bibliotek har byggts i västvärlden under de senaste tio åren, att nu en liknande kulturell institution placeras på en plats där de tre kontinenterna Europa, Asien och Afrika möts är en fantastisk händelse som är värd all uppskattning.


Faktaruta Bibliotheca Alexandrina
Bibliotekets yta omfattar totalt 85 000 kvm, varav 20 000 kvm utgörs av läsesalar med plats för 2 000 besökare, fördelat på sju terrasser. Vid den officiella invigningen den 23 april hoppas man ha en halv miljon volymer på plats, kapaciteten är det tiodubbla. Största delen förvaras i slutna magasin. Tillgänglighet till Internet och en avancerad biblioteksdatabas är en integrerad del av bibliotekskonceptet.
Biblioteket är ett samarbetsprojekt mellan Egyptiska regeringen och UNESCO. Bland en rad internationella finansiärer märks Irak som före Gulfkriget bidrog med 64 miljoner dollar.
Totalkostnaden lär bli mer än 220 miljoner dollar (ca 2,4 miljarder SEK).
I anslutning till biblioteket och dess tre hörsalar finns ett nytt konferenscenter.

Publicerad i Aktuella Byggen 3/02

UPP   

2002 Calimero