Är det inte underligt att nästan allt nybyggt är tänkt för kärnfamiljen? Ett lyckligt par med ett lagom antal barn i en av dessa förutbestämda lägenheter med rymligt kök, några sovrum och gemensamt vardagsrum. Verkligheten ser annorlunda ut. Vår tids kärnfamilj har sprängts upp i plastföräldrar, bonussyskon och styvbarn. Efter att man gått skilda vägar gäller det att få ihop det med något slags blandat boende, och allt som oftast är det föräldrarna som får bo i kappsäck och tillfälligt göra om vardagsrummet till något i alla fall nästan eget. Var finns en arkitektur som klarar samtidens boendeutmaning? Arkitektstudenten Camilla Andersson gjorde ett försök att formulera frågeställningen när hon presenterade sitt examensarbete Ab-Norm i fjol. Med statistiken till utgångspunkt för arkitekturen skissade hon upp lägenheter för ungkarlar och ungmör (den senare är 10% eftersom kvinnor tjänar mindre, men med större kök eftersom det är kvinnor som står för maten!). Dessutom skapade hon just skilsmässolägenheter med barnets rum i mitten, och en misshandelslägenhet med ljudisolerad barnkammare.


- Dagens bostadsbyggande är otroligt nedslående, menar Camilla. Det är så snäva ramar och så konservativt, man försöker bygga generellt så att det ska passa alla, och istället passar det ingen! Vi förväntas leva som på femtiotalet: i kärnfamiljen, eller ensamma. Varför bryter vi inte upp alla stereotypa mönster, varför kan vi inte skapa exempelvis kollektiv med individuellt boende för ensamstående föräldrar?


Och kanske är det just singelhushållens tillväxt som är den mest markanta förändringen. Av Sveriges 4,5 miljoner hushåll består nästan hälften av endast en person. Och ändå har nybyggda hus oftast inga gemensamma ytor där man kan umgås tillsammans. Ensamheten växer till ett allt större problem. Fast det är förstås inte enbart ett svenskt fenomen. För två år sedan nådde USA gränsen, fler kvinnor lever idag utan än med en man. Och i Japan är singelhushållet den vanligaste bostadstypen. Trenden sprider sig över hela världen och singlarna har redan fått nya namn: Freemales, Parasite Singles, Quirkyalones.


Singelboende med Droog & KesselsKramer

Text: Leo Gullbring

Foto: Leo gullbring

Publicerad i: Nordisk Interiör 2008

Kersten Geers och David van Severen föredrar att experimentera med det byggda, och inte med teorier.

På Arkitekturbiennalen i Venedig presenterade Droog och PR-byrån KesselsKramer S1INGLETOWN, ett försök att beskriva vår tids singlar som en utmaning för arkitekturen. Bland höjdpunkterna räknas Shen Yings video Marry Me med en japanska som låter sig vigas med sig själv, äntligen har hon träffat en person som hon kan lita på, som är trogen, som har samma intressen och lika narcissistisk. Eller David Levys bok om sex med robotar. Om det känns alltför ensamt kan man slå sig ned i Nacho Carbonells gummitextila fåtölj som sakta blåser upp ett par gosedjur att kramas med.

www.s1ingletown.org