Det är något speciellt med amerikansk design, förutom att den sällsynt icke närvarande i Europa. Ibland är den nästan onödigt rejäl och tuff, överdimensionerade ting som är gjorda för att hålla. Likt en gammal Harley Davidson eller Emecos aluminiumstolar eller Joey Roths tékanna. Och ibland är amerikansk design repfri perfekt flådig likt Apple, Herman Miller och John Niero, skräddarsydd för futuristiska villor i Hollywood och lyxiga condos i Manhattans Meatpacking District. Den mest iögonfallande formgivaren är idag förstås Karim Rashid vars blobaktigt strömlinjeformade industridesign tar fasta på sextiotalets framtidsoptimism. Constantin och Laurene Boyms ready-made design lånar istället konstvärldens angreppssätt, inte minst med deras Buildings of Disaster, eftertraktade souvenirer föreställande Tjernobyl, Watergate och UNA-bombarens skjul. Harry Allens Reality Stuff är däremot en realistisk konceptualism i form av naturtrogna griskultingar att använda som sparbössor. Och trots att amerikansk möbeldesign inte är särskilt stor idag, så har man en tung historia att luta sig tillbaka mot, med namn som Charles och Ray Eames, George Nelson och Harry Bertoia, bara för att nämna några. Bland nykomlingar att hålla koll på räknas Council från San Francisco, Arktura från Los Angeles, och så förstås Matt Gagnon och Nicholas Furrow i New York.