Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv




DAB-radio till varje pris?

Av Leo Gullbring
Var det någon som trodde att faran var över bara för att Kulturdepartementet sköt till 10 miljoner extra i år? De aviserade nedskärningarna för P1 är nu 20% istället för 40%, vilket är nog så allvarligt. Och nästa år dras svångremmen åt ännu hårdare. Lisa Söderberg räknar kallt med förkortad sändningstid och fler repriser, allt för att hon ska kunna driva igenom sin DAB-radio.


   

Kanske är det Radiohuset självt som är grunden till SR:s problem, det är inte bara jag som brukar förirra mig bort i de ändlösa korridorerna. Medarbetarna sitter inträngda i trånga små rum, hela strukturen påminner om en jättelik bikupa. Drottningen uppe på sjunde våningen har blivit hårt kritiserad för sitt sätt att leda radion, hennes förtroende är märkbart rubbat, men hon har uppenbarligen sin egen uppfattning om hur Public Service ska drivas.

Lisa Söderbergs viktigaste uppgift är genomförandet av den digitala radion DAB. Men att denna skulle vara anledningen till åderlåtningen på radions programverksamhet och urholkningen av Public Service-begreppet förnekas kategoriskt. Radiochefen kan dock inte förneka att SR idag är inne på sitt femte sändningsår med DAB, och fortfarande vet inte många utanför Radiohuset vad det står för. Julen 1997 skulle DAB-mottagarna börja sälja på allvar. Sedan var det julen 1998. Det är nog så talande att i år säger man ingenting.

Hos Sveriges Radio- och Hemelektronikleverantörer får jag tag på Bengt Ernstsson som erkänner att bilradiohandlarna har sålt högst 150 DAB-mottagare i år. Han tillägger lakoniskt att det knappt finns tusen stycken ute i landet. Det motsvarar 0,005% av det totala antalet radioapparater.

I debatten har Lisa Söderberg och hennes kanalchefer med en mun bedyrat att DAB-satsningen inverkar på SR:s budget, inte en enda krona tas utöver de särskilda extraanslagen. Det är dock en sanning som ska tas med åtskilliga nypor salt. I Radiohuset arbetar man med DAB på utvecklingsavdelning, informationsavdelning, stab och utbildning, och merparten betalas via den ordinarie budgeten. Finska P7 sänder sedan två år via DAB, av de 15 timmar som sänds varje vardag är merparten digitalt. Enligt SR:s årsredovisning ligger timkostnaden på 9 800 kronor. Hur i all världen anser SR sig ha råd att sända en radio ingen lyssnar på?

Mer intressant är förstås vad DAB-projektet kommer att kosta på lång sikt. SR:s mål är ju inget mindre än att vi radiolyssnare ska byta ut våra uppskattningsvis mer än 20 miljoner radioapparater mot digitala. När jag tog upp den här debatten i GP förra hösten efterlyste jag en budget, men någon sådan har fortfarande inte redovisats. Lisa Söderberg tycks tro att satsningen kan ske med några miljoner hit och dit, förutom de extramedel som staten anslagit främst till sändaravgifter. Det är ungefär lika insiktsfullt som att försöka bygga Öresundsförbindelsen ett brospann i taget, i förhoppning att någon skjuter till nya pengar då och då. Vad ett fullt utbyggt sändarnät som täcker hela Sveriges yta kostar är osäkert, Statliga sändarbolaget Teracoms informationschef Christer Lundin vill inte ge några siffror på årskostnaden, men hans siffror på en grundinvestering om 150-200 miljoner är nog i underkant. Och vad kostar det om DAB bara lyckas i en mindre omfattning, om det gamla FM-nätet måste behållas parallellt? Då får man köra med dubbla nät till dubbla kostnader.

En ännu större kostnad är innehållet i det nya digitala radion. Utan ett nytt utbud lär väl ingen investera i nya dyra DAB-apparater? När jag frågar Lisa Söderberg viftar hon bort frågan. Hon påstår att det räcker med att stuva om i de nuvarande programtablåerna. Men det räcker knappast som programidé att jag som lyssnare kommer kunna styra mitt lyssnande och enbart höra på exempelvis kultur eller sport. Är det inte snarare en utarmning av Public Service om det offentliga samtalet i ett gemensamt radiorum ersätts av ett hårt specialiserat utbud. Om den digitala radion ska utveckla public service, och om vi lyssnare ska investera i ny teknik, så krävs ett nytt innehåll. Ett räkneexempel om två nya kanaler, som tilldelas resurser motsvarande P4 Riks, skulle bara det kosta cirka en halv miljard om året. Men återigen är det bara konstatera att ingen verkar ha räknat. Visst har säkert den digitala radion, i någon form eller annan, en framtid på sikt. Problemet är att SR saknar resurser att driva ett infrastrukturprojekt av den här kalibern ensamt.

Lisa Söderberg låter dock förstå att ett sätt att driva igenom DAB vore att politikerna helt enkelt släcker ner FM-nätet, då tvingas alla tvehågsna konsumenter köpa sig en dyr digitalapparat. Lisa Söderberg förfäktar nu också år 2012 som ett slutdatum för FM. Radiostyrelsen ordförande Karin Johansson (kd) inser dock att det är meningslöst att sätta upp ett datum om inte hela Europa gör det. Och är detta dessutom politiskt och beredskapsmässigt möjligt, och räcker det med att den kommersiella radion får en rikskanal för att de ska kliva på DAB-tåget?

På Kulturdepartementet är man uppenbarligen tveksam. Här har man tvingat SR att skära 236 miljoner i budgeten de senaste åren, samtidigt som man gått igång med sin digitala satsning. Men Marita Ulvskog har låtit förstå att DAB-pengarna aldrig varit öronmärkta, de hade kunnat användas även till programverksamheten, digitaliseringen av radion ska inte påverka programverksamheten. Lisa Söderberg svarar förstås surt att det är så dags att säga det nu. Här finns uppenbarligen ett kommunikationsproblem. Departementets Kerstin Persdotter säger att 'All teknikväxling har mer eller mindre svårt i början, fast efter fem år borde det väl finnas tveksamheter, det vore väl fel att bara köra på.' Jag ringer också upp Anders Ljunggren som just gått igång med sin utredning om radio och teve. Han betonar att 'Det är viktigt att ge besked om FM-sändingarnas framtid, så att konsumenterna inte felinvesterar.' Samtidigt menar han att det är dyrt att införa en ny infrastruktur, hur dyrt kan han ännu inte säga, men med den kunskap han nu besitter 'är det sannolikt närmare till att släcka ner TV- än radio-nätet. Konsumenterna upplever kanske inte så stora fördelar med DAB.'

I klartext betyder detta att framtidens radio kan vara värdelös redan om något år. SR har medel att driva sitt DAB-projekt till sommaren år 2001. Det innebär att den som idag köper en DAB-radio inte vet om den går att använda om ett och ett halvt år. Och Lisa Söderberg vågar inte heller garantera något, hon hänvisar till staten. Men trots all osäkerhet kring DAB är radiochefen fast bestämd att driva sitt projekt, hon är beredd att satsa hela sin karriär. Och på en rak fråga om hon är beredd att överge DAB om vi inte ens har ett en-procentigt lyssnande nästnästa år, så säger hon bestämt 'Nej, absolut inte, det gäller att inte ge upp, man måste vara uthållig. Det tar minst tio år att införa den här nya tekniken.'

Och hur ska Public Service bli bättre med DAB? Är det en fortsatt satsning på flödesradio som gäller, mer prat och mindre samtal, mer hastverk och mindre reportage? Istället för att försvara och utveckla Public Service är ledningen helt upptagen av sin digitala satsning, vilket är ungefär lika visionärt som om GP skulle sälja ut sitt innehåll bara för att skaffa en ny tryckpress. Men när P1:s nedskärningar presenterades gick hela P1 till strid. Samhällsredaktionen fick ett möte med sin kanalchef Eva Blomquist och programdirektören Tom Lundgren först efter att man i pressen kritiserat radioledningen. Mötet finns bandat, och jag skulle gärna vilja höra Björn Elmbrandts brandtal för Public Service. Men när jag begär en kopia på får jag kalla handen.

Bidrottningar lägger som bekant både befruktade och obefruktade ägg, de senare blir till drönare, de får svälta ihjäl när de gjort sitt. DAB är helt tydligt ett sådant ägg. Trots att man idag står med knappt tusentalet apparater sålda försvarar Lisa Söderberg pengaflödet till DAB med att förr eller senare ska man lyckas. Att SR:s journalistiska kompetens riskerar att utarmas under tiden tycks inte besvära henne. Ulvskogs är dock bara en tillfällig respit, så att för att undvika allt bråk nästkommande år säger hon helt sonika att 'Vi får väl sända mindre'.

Publicerad i Gp


UPP   Tillbaka

2001 Calimero