Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv


Mellan ingenting och någonting

Av Leo Gullbring
Vad är det som lockar fler och fler internationella formgivare till att arbeta för svenska möbelföretag? För Khodi Feiz handlar det inte om stil, den nordiska formgivningens ligger istället i linje med hans krav på elegans och klarhet.


  

— Det handlar om en annan inställning till formgivningen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det handlar inte om stil eller nationalitet. Det är något i sättet att tänka, i hantverket, i den ödmjuka inställningen.

Efter flera år på Texas Instrument, och nu senast en av de huvudansviga under Stefano Marzano på Philips Design, har Khodi Feiz valt att lämna industridesignen för istället gripa sig an mer traditionella designutmaningar. Kontorsprylar för Alessi. Lampan ’Noor’ för Cappellini. Kontorsmöbeln ’Kembo’ för Lost boys. Och nu senaste, i form av prototyper på möbelmässan i Stockholm, ett antal kontorsaccessoarer för svenska Offecct.

— Visst, jag håller med om att industridesign är ett eftersatt designområde. Men jag har behov att pröva på något annat. En mobiltelefon har en livslängd på 8-12 månader, en välgjord stol däremot är evig.

Khodi är en av dessa internationella formgivare som har världen som arbetsplats. Han är född i Iran, uppvuxen i USA och bor nu sedan 12 år i Amsterdam. Under läroåren på på konst och arkitekturfakulteten vid Syracuse University i New York mötte han design för första gången. En utställning med verk av Charles och Ray Eames, av Henry Dreyfuss och Raymond Loewy gav honom hans livsuppgift. Och att inte ha ett hemland gör att han reser fritt, att han inte känner av några gränser, samtidigt saknar han också en starkare anknytning till en specifik kultur. Kanske är det just i sökandet efter en egen identitet som han har fastnat för det nordiska.

— I Italien blir det mycket prat innan man kommer till skott. I Sverige finns en annorlunda professionalism, den är mer lågmäld, men inte tråkig, mer av klarhet och hantverk. Det handlar inte om stil eller något strikt rationellt, utan om en annan sensibilitet. Jag gillar den nordiska formgivningens idéer, klarhet, ödmjukhet, hantverkskänsla och dess elegans. Och kanske är det just detta den Nordiska formgivningen handlar om: elegans, ett sökande efter skönhet.

Han erkänner att han kanske är lite för idoliserande, men att på de här villkoren kan han vara skandinav, och det är väl just därför Eero Koivisto drog in honom i Offeccts allt mer internationella designteam. Idéen om kontorsaccessoarna dök första gången upp i ett samtal med David Karlsson, som hittade Khodis formsäkra objekt på italienska möbelmässans Salone Satellite häromåret.

Tillsammans med sin fru Anneko, som har specialiserat sig på grafisk formgivning, vill Khodi arbeta för en design som bryter sig ut ur det alltför hemtama, beredd att influera andra professioner. Mottot är enkelt: kvalitet är en skyldighet, design är inspirationen.

— För oss är design inte något specialområde. Inte så att formgivare skulle vara bra på allt och på inget, men vi kan bidra kreativt till vilka problem som helst, vare sig det nu är strategiskt, i att skapa framtidsvisioner för vår kultur och vårt samhälle, eller om det är mer formellt, att formge relevanta och vackra produkter, eller tekniskt innovativt, eller kommunikativt, eller konstnärligt, i att ifrågasätta och inspirera.

— Nu när vi kan se slutet på varumärkenas och de internationella designstjärnornas tid, vill jag påstås att vår tids utmaning att fokusera på slutprodukterna som uttryck för formgivarnas kreativitet och naturligtvis med hänsyn till slutanvändarna.

Khodis produkter är enkla, men utan att vara tråkiga. Själv talar han om ’functional furniture’ där tekniken inte är huvudsaken. Klarhet, koncept och kontext är utgångspunkterna mer än något annat. Koncept är det som ger mening åt ett objekt, som gör att man stannar till och tittar en gång till. Det är här nya typologier föds. Likaledes är kontext en given utgångspunkt, som kan innebära att objektet blir till något annat än vad som skulle varit fallet om man arbetat i en mer isolerad miljö. Men att söka ett objekts essens innebär långt ifrån att det blir trivialt endimensionellt, istället är det just detta sökande som ger den avgörande expressiva kvaliteten.

— En del projekt avfärdas som alltför enkla och ytliga, istället vill man ha det mer komplexa, eller avancerade. Jag vill föreslå det motsatta: ju enklare produkt, desto mer utmanande och svårare blir det, du kan inte gömma dig bakom komplexiteten.

— Jag tror vi måste se bortom det rent funktionella, vi måste söka efter en skönhet. Om du behöver tekniken, leta efter den. Men använd den aldrig som ett självändamål. Samtidigt är jag inte främmande för strikta begränsningar i designuppdragen, jag tror att hemligheten bakom åtminstone min design ligger mellan ingenting och någonting.

Publicerad i Nordisk Interiör 2/02

UPP

2001 Calimero