Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv


Herzog & de Meuron i Paris

Av Leo Gullbring
Schweiziska arkitekterna Herzog & de Meuron har uppfört en arkitektonisk pärla som visar att bostadsbyggen av klass inte nödvändigtvis måste innebära överdådig lyx med sjöutsikt.
Rue de Suisses i Paris fjortonde arrondissement är en intetsägande gata med oansenliga parisiska husfasader. Men plötsligt i kvarteret rycker en husvägg till och bryter monotonin. Mitt i det grå uppträder ett veck, precis som om fasaden hade knycklats in på plats, eller försökte sig på ett danssteg. Fasadytan är nästan helt sluten, förutom några halvt eller helt uppvikta fönsterluckor här och där. Och går man närmare upptäcker man att aluminiumlamellerna är ställbara, här och där glimtar man in i rum, medan andra är metalliskt stängda. Högst upp löper en lång balkong under taket.

Det är inte helt enkelt att ta sig in på gården, man får låtsa sig ett ärende. En grön gång med en djupverkande glasvägg leder in till en liten oas i stadsöknen. På gavlarna växer det redan frodigt. Men det starkaste intrycket gör kontrasterna mellan de grå metalluckorna som utgör hela fasaden, och de svepande lärkträjalusierna som sluter det fristående gårdshuset. Det känns att detta är skapat av människor för människor, byggmaterialen upphör att vara endast skydd mot väder och vind. Herzog & de Meuron har återigen lyckats med att besjäla det materiella och skapa just detta som är arkitektur, och detta trots att beställningen inte är mer prestigefull än ett kommunalt bostadshus för RIVP.

Likheten med de stalliknande gårdsbyggnaderna på Hebelstrasse i Basel är slående, samma mästerligt enkla och självklara former. Men i Paris blir det inte lika romantiskt, utan den urbana formen blir mer dominerande både i mötet mellan betong och trä, och även i den y-formade planen. Herzog & de Meuron har lyckats med konststycket att anpassa sig till omgivningen, utan att för den skull underkasta sig, något som blivit alltför vanligt i en tid där det förflutna får tjänstgöra som projekteringsinstrument. Resultatet blir en byggnad som är mer än påtagligt närvarande.

— En byggnad är inte bara en fasad. Den ska appellera till alla dina sinnen, du ska kunna känna den, att den är verkligt verklig. Som arkitekter måste vi undersöka alla fysiska möjligheter och skapa just detta som riskerar att annars gå förlorat i IT-samhället. I en allt mer virtuell verklighet vill vi slåss för en allt verkligare arkitektur!

Jacques Herzog förnekar bestämt att han skulle vara minimalist. Visserligen har han helt frångått modernismens idé om att uttrycka konstruktionen, att visa upp vad som är bärande och buret. Utmaningen tycks istället vara att dölja sammanfogningarna av de olika ingående byggnadsdelarna och skapa ett abstrakt, förädlat uttryck på en högre nivå. De mörkgrå metalluckorna blir till en levande vägg som ständigt förändras av aktiviteten i lägenheterna. Jämför gärna med Anders Wilhelmsons Villa Åman utanför Stockholm, återigen är det ljuset som ger liv och gör själva fasaden.

Publicerad i Nordisk Interiör 2/02

UPP   

2002 Calimero