Startsidan
Arkitektur
 debatt-teori
 porträtt
 objekt
Design
 debatt-teori
 porträtt
 objekt
Kultur och resor
Urbanism
Artikelarkiv
|
Italienska Kulturinstitutet CM Lerici
Av Leo Gullbring
När portarna till Italienska Kulturinstitutet CM Lerici slogs upp för första gången i november år 1958 blev den italienske arkitekten Gio Pontis svenska kollegor konfunderade. I tidskriften Arkitektur skrev Torbjörn Olsson: Elegant som en i gräset tappad damsko (...) i kanten av Gärdets gröna fält. Med den vackra skons alla förtjänster och fel. Raffinerad, men också dagsländeaktigt i många stycken. I Sverige dominerade efterkrigstidens högmodernism inspirerad av Mies van der Rohe och Le Corbusier. Frigjorda de klassicistiska förlagorna excellerade man i en repetitionens estetik: abstrakta standardiserade former och öppna strukturer som kunde upprepas i oändlighet. Snart nog skulle man gå igång med Miljonprogrammet, ett gigantiskt experiment i social ingenjörskonst. I en tid när man såg människan som typ istället för som individ, var Gio Pontis ord om arkitekturen som en livets konst främmande, likaså hans uppfattning att arkitektur skulle presenteras som fulländad avslutad form. Men Torbjörn Olsson och hans yrkesbröder var också fascinerade. Italienska Kulturhuset uttryckte en extrem och lätt mondän elegans. Här mötte de i den italienska efterkrigsarkitekturen ett främmande, men likafullt fängslande exempel på vad den modernistiska rörelsen var mäktig.
|
|  |  |

UPP
Publicerad i broschyr Italienska Kulturinstitutet CM Lerici
© 2004 Calimero
|
|