Av Leo Gullbring Helt i designårets tecken bjuder Liljevalchs design istället för konst. Men gränsen mellan de två sfärerna är inte särskilt tydlig när 'Formbart' håller vernissage. Emot en påstått dominerande svensk formgivarkanon av kantigt, sparsmakat, minimalistiskt förutsägbart, ställs det istället traditionella material som antar nya former, oftast våryrt vimsigt ironiska och långtifrån all tanke på traditionell funktionalitet. I de flesta fall är det konsthantverk snarare än något som platsar i industriell produktion. Vad annat kan man säga om exempelvis Marie Hellströms chica handväska i betong eller Marie-Louise Gustafsson (tyvärr icke motoriserade) mobila badkar?