Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv


Årets trender presenterade på Maison & Objet

Av Leo Gullbring
Maison et Objet befäster ställningen som den stora inrednings- och prylmässan. Hall efter hall är till bristningsgränsen full med allsköns ting från alla tidsåldrar. Det som är vår egen tid blir allt otydligare i ett utbud som blandar vilt ur historia, framtid och samtid. Trenduttolkarnas arbete blir därmed allt svårare, men samtidigt också allt mer eftertraktat. Män som Vincent Gregoire utgör nyckeln till en mångfacetterat pluralistisk mångfald.

 

— Konstnärer tycks ha en enda önskan, att lämna sina elfenbenstorn, de elitistiska gallerierna, muséerna och samlarna. De vill möta världen, olika världar, de vill beröra så många människor som möjligt, de vill breda ut sig, de vill skapa en mångfald uttryck och främja gränsöverskridningar. De vill komma närmare efterbildning och handeln. Och detta alldeles särskilt eftersom design och vardagsobjekt har blivit den alltigenom viktigaste inspirationskällan i deras arbete.

Vincent Gregoire, en av de tongivande vid Nelly Rodi agency, är också Maison et Objets mest vältalige trendguru. Efter en lång dag ute på mässan möts vi till middag på restaurang Bubbles. Vincent är fortfarande i sitt esse, han hinner knappt ta en enda tugga av de konstfullt presenterade maträtterna. Det gör visserligen inte så mycket, maten är mer till se på än att inmundiga på Paris mer minimalistiskt fashionabla etablissemang.

— Samtidigt kan vi se en motsatt utveckling hos formgivarna. De som traditionellt sett arbetat just med återutnyttjande av idéer, producerande bruksvaror och en mängd olika uttryck, de favoriserar nu det unika, det sällsynta, undantaget, det skräddarsydda, hantverket, haute-couture och forskningslabbet. Formgivarna närmar sig konstnärernas uttryckssätt, det är som om de plötsligt känner sig instängda bland alla tekniska och kommersiella produktkrav. De frågar sig vem som ska kontrollera den kreativa processen, men också den kommersiella kommunikations- och produktionsprocessen.

Vincent radar upp exempel som alla beskriver det unika, adderande av värden, lyx. De fem sinnena vaknar, plus det sjätte: våra idéer: Liv! Han frågar sig var gränserna ska dras idag och ser framför sig en slags nivillerande vaghet. Vi är rörande överens om att inte minst vår osäkerhet efter den 11 september gör att vi söker oss bakåt, att vi räds framtiden.

— Ju mer skrämmande morgondagen ter sig, desto mer kommer individen att ge sig hän åt det nuvarande, åt ögonblicket. Med denna konstanta rädsla inför en virtuell framtid genomsyrad av teknik och artificialitet kommer konsumenterna föredra direktkontakt med den levande verkligheten, med det mänskliga, med sinnena. Och det som mer än något uttrycker känslan av att vara vid liv är hud. Budskapet om fred och kärlek är lika giltigt för kvinnor och män, för alla människor, oavsett hudfärg. Genom att klä vår hud i ett yttre skinn skyddar vi oss. Detta är nakenhetens nya camouflage: hud på hud. En symbios, en osmos.

Den konstfulla förrättens kvarlämnade selleristjälkar bärs ut. Vin fylls på. De bakgrundsfärger Vincent beskriver saknas nästan alla på Bubbles. När han ombesörjer sina tematiska installationer ute på Maison et Objet handlar det om vitt, en symfoni av monokroma rosa beiges, honungsgult och solbränt brunt med aningens chocklad. Lena, pudriga, diffusa toner som beslöjar och förtydligar de nya textilskinnen. Makeup inspirerar material och texturer i en slags boudoiranda: kurvigt voluminöst sensuellt. Det sammetsmjuka kontrasterar mot ärrlika reliefer.

Men vilka är årets tongivande färger? Vilket decennium är inne och vilka är ute? Jag får en känsla av inget längre stannar på historiens soptipp, allt ska återanvändas. Hur ska vi urskilja vår egen tid om några decennier? Vi samplar, lånar, imiterar, återanvänder, redesignar till och med femtio- och sextiotalens drömda framtid. Är inte detta något mer än Nietzsches helvete som en evighet av ständiga upprepningar, är detta inte en repetitionens estetik driven in absurdum?

— Håll ett öga på orange, det är årets ledande färg. Orange är viljan till det andliga, längtan till en viss inre dimension som ger plats för det mångfacetterade, nära till fjärran Österns symbolik och spiritualitet. Orange är en nästan mystisk färg som symboliserar glädje och harmoni, ett uttryck för behovet av kärlek, fred och harmoni i en värld fylld av stress och av negativa energier. Efter vitamin, pop, syntetisk och även urbana, nästan flourescenta orange är det tid för mer subtila färgsättningar: saffransfärgade tibetanska munkkåpor, mango och aprikos, whisky, cognac, grand marnier, och exotism, men fortfarande utan en överdriven folklore.

— Det mystiska sjuttiotalet har inte upphört att inspirera både mode och heminredning. Efter den organiska, vitaminiserade plastic pop, och även med tanke på katastrofen i New York, blir drömmen om fred och kärlek, omtanke och fräschör allt tydligare. Och visst var det en förlovad tid, när bohémehippien skulle ta över världen, antingen ute på landsvägarna eller i en idealiserad landsbygd. Faktum kvarstår att all denna typisk folklore kommer att invadera både gator och garderober. Det finns en längtan efter rörelse och dynamiska runda former efter all statisk orörlighet, allt dansar och böljar och skapar en rytm runt olika objekt, kläder, kuddar. Handgjort, patchworks, broderier, screen-prints, det är i den här trenden vi återupptäcker den bohemiska andan, glädjen över att vara vid liv. Här finns en smak för det unika, det sällsynta, det handgjorda, för årgångsandan. Bakom trenden ligger en filosofi om den begränsade upplagan, ett återupptäckande av en förlorad tidsdimension och glädjen av arbete som är gjort för hand.

I fjol pläderade stylingkonsulten François Bernard för det vita som den universella färg som accentuerar formerna, som sätter det väsentliga i fokus, ger objekten fritt spelrum. Vitt är tradition, minne och modernitet; oskuld, det medicinskt kliniska, det organiska, bröllop, det optiska, det sköra och det efemärt förgängliga. Spelar det vita fortfarande kvar i en egen division, både som kontrast och som scenografisk fond?

— Den ’vita’ trenden blir allt starkare. I vår oroliga tid finns en önskan att rensa upp, att rena, att slå upp en ny vit sida för att skriva om allt, för att förändra allt och för att återuppbygga. Puristens jakt på rigör och det essentiella gör det dekorativa, det förorenande överflödigt. Det handlar om att återskapa ens egen självbild, att ge plats för renhet, oskuld och fräschör. Och detta inte i motsättning mot det svarta och mot skuggor, utan som en addition: vitt är både oskyldigt och perverst på en och samma gång, dubiöst och oroligt. Vitt på vitt, rent och prydligt. Rousseau är basen, själen, hemmet själva essensen.

Tallrikar bärs ut, sorlet sjunker till en lättsam konserverande nivå. Kontrasten mot hur jag tidigare under dagen irrade jag bland alla montrar ute på Maison et Objet kunde inte vara tydligare. Då bländades jag av överflödet dekorativa objekt. Utbudet växer ju från år till år, alltfler utställare står i kö för att visa upp sig på en mässa där massage- och sminklogerna både accentuerar drömmen om välmående och ger nytt liv åt uttröttade besökare. Men denna cocooningtrend att lägga ner ständigt allt mer tid och pengar på dekoration av våra hem och livsstilar är också en konsumistisk flykt undan vår tids orättvisor, shop&enjoy, retail therapy, undan WTO-möten och no global protester. Det är nästan så man sätter efterrätten i vrångstrupen, hur vackert dekorerad sorbeten än är. Gatans offentliga rum regeras av poliser och ligister, vi andra gömmer oss i våra egna privata världar. Inte underligt att de amerikanska biograferna satte nya kassarekord efter attacken mot World Trade Center, med Harry Potter och Sagan om Ringen i spetsen. Vi flyr undan verkligheten, konsumerar oss lättjefullt bort från problem vi inte ids se i vitögat.

— Mer än någonsin kommer människor göra allt för att byta verkligheten mot drömmen, det magiska, partyandan, det bisarra, extravaganta och övernaturliga. Fantastiska, idylliska och mer än allt skyddade världar uppfinns. Las Vegas är sinnebilden för ett vilt paradis fullt av spel, nöjen, drömmar, ljus, färger och det sublimerat teatraliska. Vi låter oss inte luras av detta kungadöme av kitsch, fake och det artificiella, bara vi kan fly undan det banala, vardagens rutin, det normala...

Publicerad i Nordisk Interiör 2/02

UPP

2001 Calimero