Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv


Stockholms möbelmässa anno 2002. Modernare än någonsin?

Av Leo Gullbring
Mjukare material, gladare färger och allt rundare former till trots är modernismen fortsatt den stora inspirationen för svensk design. Och för många utländska formgivare likaså, de står numera i kö för att arbeta med svenska möbelföretag.

  

Femtioårsjubiléet till trots öppnade Stockholms möbelmässa i moll. Istället för att hälsa formgivareliten välkommen till Älvsjömässan, avlyste kungen sitt invigningstal i sorgen efter Sigvard Bernadotte, en av Sveriges mest uppskattade formgivare. Och om inte annat så borde världskrisen efter den elfte september i fjol lagt lite sordin på stämningen. Men få, om ens några bidrag i det överdådiga utbudet ifrågasatte en alltmer konsumtionsinriktad repetitionens estetik, där det blir allt svårare att dra någon skiljelinje mellan det nya och det gamla. Det nordiska modernismen fortsätter regera, men alltmer upplivad av utlandets färg- och forminjektioner.

Längst inne i B-hallen huserar skolorna. Trots att HDK, som glatt överraskade i fjol, nu kallar sig ’New’ verkar studenterna tagit ett sabbatsår. Inte heller på Konstfack presenterar man lika spännande ting som förra året, men det är inte att undra på. Oron inför ännu en av de här sparbetingade statliga ombyggnationerna, som kommer att krympa skolans ytor, är fullt förståelig. Både Björn Meijhammar och Fredrik Mattson har tagit fasta på de gemensamma mötesplatserna och presenterar vältänkta möbler för urban konfrontation och diskussion. Beckmans förstaårselever är nästan lika ambitiösa i sina funderingar kring vad som gör ett bra hotellrum, hur man känner sig både hemma och borta på en och samma gång, synd bara att First Hotels premierar endast ett förslag. Mest iögonfallande är de uppstudsiga textilexperiment som presenteras av Konstfack Textil, Textilhögskolan i Borås och inte minst HV-skolan ute på Djurgårdsslätten. Här tar tygerna form och skapar rumsligheter som är långt ifrån insmickrande.

Före detta elever dyker upp både här och där. Thomas Bernstrand är visserligen inte så färsk längre, men han är lika uppkäftigt egen som vilken student som helst. Hans fåtölj ’Boxer’, med utdragbara fotpall och nackstöd, ger en helt annan profil åt Söderbergs komfortabla sortiment. Bordet ’Move’ är än mer nyskapande. Den övre skivan kan förskjutas en kvarts meter i sidled och ge plats för småprylar eller ett par fötter. Louise Hederström uppmärksammade jag i samband med Ung Svensk Form anno 1999, och hon lär knappast ha något problem att finna en producent till sin minibokhylla ’Bookend’. Samma år fann jag New York-baserade holländskan Marre Moerels stämningsskapande lampskulptur ’Soft box’, nu är hon aktuell med ett par formsäkra fåtöljer för Offecct. VD Kurt Tingdahl välkomnar fler kvinnor i en alltför mansdominerad bransch, och vi andra får hoppas att det lovar något mer än en artig gest gentemot alla feminister. Och Eero Koivisto, som blivit något av en konstnärlig ledare för företaget, har all rätt att känna sig nöjd. Och då inte enbart med den egna stolen ’Cornflake’ som har all chans att bli en ny klassiker. Kanske är det tack vare så många utländska bidrag, med namn som Alfredo Häberli, Khodi Feiz, Jean-Marie Massaud, som Offecct ändå är så utpräglat skandinaviskt tidlösa. Karem Rashid, all uppmärksamhet till trots, är dock en besvikelse än så länge. Är inte hans ’Orgy’ bara en blek kopia av Ron Arads mästerliga ’Victoria’?

Michael Young, som arbetat för Swedese, förklarar sin och kollegornas förkärlek för Sverige med att vi är ödmjuka, vänliga och professionella, även om också han känner att det blir lite väl mycket böjträ till slut. James Irvine känner sig hemma här sedan mer än tio år och stoltserar med sin danskinspirerade ’X-tables’. På många av de mindre, men lika inflytelserika företagen, håller man sig däremot till det svenska. Blå Station har tagit hjälp av Björn Meijhammar och flera andra för att än mer sätta färg på en formstark kollektion. Hos Pyra har Peter Andersson satt samman en lika formsäker ’Clip’. Inte lika stora namn, men minst lika professionell.

Detta släta, välpolerade utbud tycks mest tänkt för alla nya bostadsrätter, som blivit det eviga samtalsämnet i huvudstaden, och som ska inredas gång på gång, oftare än både kontor och krog. Materialismen firar återigen triumfer, och ingen har längre tid att diskutera meningen med livet, universum och allt annat, jo möjligen Alfredo Häberli vars utställning på Asplund gav mersmak. Jag saknar karaktär och ryggrad mitt i denna förädlade modernism. Se på Jon Karlssons ’Bilbao’, visst är den snygg, men samtidigt typisk, alltför mycket Arne Jacobsen och alltför lite av vår egen tid. En god vän invänder att man kan inte drabbas jämt, att då där falla i trans inför en ny möbel är lika sällsynt som den där plötsliga förälskelsen eller den där oväntade smakupplevelsen. Kanske är jag för kräsen, men ändå kan jag inte låta bli att invända att det blir för mycket yta och form. Allt för många stolar och fåtöljer är inte ens sittriktiga. Måste inte formgivning också innehålla frågetecken, ett slags motstånd, en medvetenhet om omvärlden? Alla talar om att ge uttryck för vår tid, men var finns Göteborgskravaller, World Trade Center och inte minst den nya konsten i designen?

Något av svaret finns i Snowcrash monter. Ilkka Suppanen och Arek Levy har tagit fasta på Materias framgångar med att göra tillbehören till de nya kontorsmiljöerna. Men de har gått betydligt längre i sin analys av behoven. ’Loco’ är en liten uppfällbar arbetsplats i väskformat, här finns plats för laptop, dokument och småprylar, lika användbar på kontoret som på tåget, på flyget, på bussen. Levys ’Addapt’ är lika mycket ett måste för storstadsnomaden: en kraftig rem med ordentliga hakar och ett urval av laptopväska, gympabag, resväska, kontorsmappar och annat. Häng på allihopa eller bara några. Praktiskt och moderiktigt på en och samma gång.

Publicerad i Nordisk Interiör 2/02

UPP

2001 Calimero