Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv


Thomas Meyerhöffer

Av Leo Gullbring
Svenske designern Thomas Meyerhöffer hoppade av Apple förra året och driver nu egna företaget VOID i San Francisco. Han hävdar bestämt att design är varken förpackning eller möbelhantverk utan designens uppgift är att förändra och kommunicera. Designern har samma roll som filmregissören, han ska berätta en god historia, han är den förmedlande länken mellan produktidé och konsument.


  

Vi slår oss ner mitt i South Park, nyrenoverat kvarter mitt i San Francisco. Hus i expressiva mimetiska färger, tydligt individuella, samtidigt kollektivt samhörande, precis som IT-företagen som intagit dem. Cappuccino i cellofanmuggar, en påse muffins, amerikanskt praktiskt men knappast vackert skönt. Någon parkerar en röd VW retrobubbla, i resebyråfönster skymmer en iMac gammal grå PC.
- De är de två mest framgångsrika produkterna just nu, säger Thomas och kisar mot förmiddagssolen. Folk står i kö för at köpa 'the beetle'. iMac ser ut som en konsumentprodukt, samtidigt som den är en kraftfull dator, och den har i allt i ett. Bägge återupplivar de en slags känsla företag hade förr: 'we do it for you'. Det har att göra med ärlighet och varaktighet, att man är annorlunda, så att vi kan identifiera oss med produkten och företaget.

Solen går i moln. Vi sneddar över gräset till kontoret, en stor vit ateljé han delar med Yves Behar, tidigare på Frogdesign, bakom första Mac:en 1984. Thomas tar fram en sjögräsgrön eMate, skoldatorn han gjorde för Apple redan för fyra år sedan. Runda, mjukt sensuella former. Som en manet. Organen därinne både dolda och avslöjade. eMate var ursprungligen tänkt endast som en designstudie, men den organiska formen och det halvtransparenta plasthöljet var så övertygande att den genast sattes i produktion. Och utan eMate vore knappast iMac möjlig, trots att Thomas efter denna revolutionerande förlaga gick vidare till nya utmaningar utanför Apple.

Samtidigt undrar jag varför inte datorbranschen redan långt tidigare förstått att vi människor söker vår identitet i de objekt vi omger sig med, att vi har en rent känslomässig relation till tingen omkring oss, att ett runt skärmhölje inte har en baksida och därför kan placeras fritt i rummet.

- Skillnaden är att idag är en dator inte längre bara ordbehandlare eller kalkylator. Vi använder datorn till att surfa på nätet, spela spel, kolla sport och annat. Dagens dator är en www.edutainment.box, produktdesignen måste återspegla användningen. Datorer måste bli mer 'mänskliga', de ska vara produkter som hjälper oss användare.

På årets upplaga av Macworld Expo i San Francisco visade Steve Jobs upp iMacar i fem olika nya färger. Jobs pratar teknologi, hårdvara, mjukvara, säger sedan plötsligt, att så här ser den ut! Säger stolt att för första gången kan man välja sin favoritfärg när man köper dator, hoppas förstås att vi konsumenter ska börja samla på dem. Och det är just detta Thomas vill åt, att design uttrycker mer än bara form och funktion, att design uttrycker det budskap företaget vill stå för, att design kan bygga en 'story'. För Apples del är detta dubbeltydigt, dels har deras kall varit att göra datorn enkel och användarvänlig, dels har företagets upp- och nedgångarna något av en sagokaraktär. Thomas är övertygad om att alla kommer vara urlessa på iMacs design om ett par år, det avgörande är istället att den blev en del i Apples återuppståndelse på undergångens brant.

-Det viktiga är inte om designen är vacker eller inte, om en produkt är rund eller fyrkantig, vad det handlar om är att berätta en historia, att med design uttrycka ett totalkoncept, ett företags image, hela dess idé och existensberättigande.

- Design omfattar ju allt från skisser och utformning till reklam, försäljning, inredningsarkitektur.

- Design handlar om att initiera förändring, att etablera en relation till användarna, att ge företaget ett nytt ansikte. Därför är jag också övertygad om att designern måste sitta på styrelsenivå, med direktkontakt till företagets VD. Om du inte har koll på din design, om du har fel designer är det kört. Det är som att fel artist sjunger din låt i schlagerfestivalen. Idag får företag bara en chans...

Thomas pekar på en Silicon Graphics-maskin som står i hyllan, och som även den avviker från gängse gråtrist datordesign. Men här handlar det om en dyr produkt som man gett ett billigt uttryck. Den lyckas inte, den uttrycker fel budskap. Den är form för formens skull. Jag tänker att en god analogi för den designroll Thomas propagerar är filmregissörens. Och han instämmer. Regissören är just den som får drömmar att bli levande, som lyckas få fram det som inte låter sig beskrivas i kvantitativa termer, som har koll på både det hantverksmässiga i foto och scenografi, som på ekonomi och marknadsföring, men den viktigaste uppgiften består ändå i berättandet i sig. Men vad, undrar jag, skiljer en bra film från en dålig, vad gör god design?

- Jag såg en intervju med Ingmar Bergman talade om dagens unga filmskapare. Han sa' att de var jävligt duktiga rent tekniskt, och när jag väntar på at han ska säga att de är skitduktiga, säger han istället att 'de vet ju inte hur man gör en film'. Och det är sant, det handlar inte om tekniken, utan om vad man berättar.

- Folk frågar mig ofta varför svensk musik går så bra, och jag svarar att det är inte svensk musik, det finns inga svenska popgrupper längre, de är internationella popgrupper. Samma sak gäller mycket av den inredningsarkitektur som produceras i Sverige, den håller en god internationell klass, men den är knappast svensk.

Under de senaste åren har man funnit tillbaks till den praktiska funktionen i svensk design, men man förmår inte ta till sig visionärer med helt ofunktionella

NYA- KAN VARA FUNKTIONELLAš idéer, man saknar ett klimat som ger uttryck för vad Sverige står för, vad vi lyckats med, själva knäckebrödsbiten.!!!!! Nu är det dags att nästa steg, tillbaks till det svenska, till det som verkligen har något känslomässigt värde för oss.

Thomas nämner det inte själv, men 'glocal' är ordet, att förena det globala och det lokala. Ericsson har till exempel knappast någon nytta av att någon designstjärna designar en ny mobiltelefon, det blir bara ytterligare en internationell produkt, och så blir man tvungen att jaga trender. Istället handlar det kanske om den 'branding' Thomas argumenterar för, att förmedla ett företags idé. Kanske kan det typiskt svenska i Ericsson sökas i förhållningssättet till konsumenten, till de produkter man erbjuder, till de livsstilar man gör möjliga?

Thomas inriktning på design som något mer än ren hantverksmässig formgivning och funktionalitet kommer sig knappast av en Konstfackutbildning. Snarare motsatsen. Han reser sig upp, ställer sig vid glasväggen och rättar till polokragen, säger han aldrig sökte dit, var övertygad om att han inte hade en chans att komma in. Istället utbildade han sig utomlands, Central St Martins i London, Art Center College of Design i Schweiz och här i Californien. Men trots att han gärna halkar över i engelskan är han svensk, bara att kunna spåna helt fritt som en blandarredaktion är något mycket svenskt, för att sedan kunna vara extremt konstruktiv och disciplinerad.

Och Thomas Meyerhöffers egen branding? Jag fingrar på hans visitkort, svarta cirklar, kalligrafiskt fästa på det vita pappret. Hemsidan www.voidweb.com är lika öppet drömmande, man klickar på 'more' och hamnar återigen bland cirklar, men denna gång i färg. Thomas släcker ner ateljén, startar sin svarta truck, vi glider upp på motorvägen ut mot flygplatsen.

- När jag designade eMate för fyra år sen' var alla inne på organiska former, vi skulle bryta oss ur den grå lådan, men nu har vi gjort det. Jag vill arbeta med gränsöverskridande funktionalitet, en emotionell kvalitet som får produkterna att spränga gränserna för vad de är tänkta att vara. Det jag söker är varken organiskt eller hårt kantigt, det handlar om en korsning av olika budskapš.

- En utmaning som går utöver vardagsarbetet vore att skapa objekt som man bara måste ha, men som saknar verklig funktion, som man vill ha därför att det känns igen från minnen, från drömmar...

Publicerad i Form.


UPP   Tillbaka

© 2001 Calimero