Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv




Per Mollerup:
-God design gör goda idéer synliga


Av Leo Gullbring
Designlab ska ligga just där Vesterbro övergår i Valby Bakke, invid Köpenhamns gamla utfartsvägar. Adressen är Antoinettevej, en stilla, nästan övergiven gata med stora tegelvillor från sekelskiftet, allt inbäddat i en lummig köpenhamnskt frodig grönska. På nummer fem står det också mycket riktigt Designlab A/S på en liten svartvit skylt. Men var ska jag ringa på? Efter lite letande efter ringklockan upptäcker jag en pil på själva skylten och där sitter också en minimal knapp. Bakom dörren sitter Danmarks främsta formgivare av grafisk design och sliter med skyltningen av bl a flygplatserna Gardermoen och Arlanda. Kanske har de glömt bort sig själva i farten. Eller så har Per Mollerup och hans tolv kollegor drivit devisen 'less is more' lite för långt.


   

-- Våra skyltar är så enkla att folk säger de kunde ha gjort dem själva! Och du kan ju se att det vi gör är fantastiskt enkla ting, när du inte kan dra ifrån eller lägga till mer är vi färdiga. Och det är en grafisk formgivning som jag tror är den enda möjliga.

-- Det vi gör är inte särskilt trendigt och det beror på två skäl. Det ena är att vi har en nästan lustbetonad känsla för enkla, starkt minimalistiska ting. Det andra är att vi är övertygade om att de lösningar som är bäst och håller längst är präglade av stor enkelhet. Och eftersom vi har många klienter i den offentliga sektorn så passar de två skälen bra tillsammans. Det offentliga betalar gärna för design, men de vill inte betala för något som är så modernt att det blir omodernt om några år, och då tänker jag på hela den här showen med postmodernism och dekonstruktivism, att visa upp allt på en mängd olika sätt.

-- Det här med tidlöshet är ju en designeridé, men ingenting är ju tidlöst, allt är ju präglat av den tid vi lever i. Samtidigt finns det grafiska lösningar som varar längre än andra. De stora amerikanska koncernerna har haft massor av varumärken och det karakteristiska är att varje gång de byter så blir de enklare och enklare. Det är subtraktion och inte addition som gäller. Till sist har man nått botten och det finns inte mer att ta bort, den upptäckten gjorde många på sextiotalet. Och trots att vi tror att allting går fortare och fortare så finns det många koncerner som inte har förändrat sina varumärken på trettio år. Istället tar man fram nya varumärken som man kan använda i tillfälliga kampanjer under några år, men grunden ligger i de 'bomärken' som redan är inarbetade.

Per Mollerup öppnar en flaska Ramlösa och ljudet av vattenbubblorna som fräser upp i flaskhalsen gör att det plötsligt känns svalare i rummet. Effekten är densamma som när man lämnar hettan bakom sig och stiger in i en spansk patio, ljudet av porlande vatten svalkar och får en tro att temperaturen sjunkit tiotalet grader. Och det här är formgivarens domäner, där han eller hon skänker oss känslan av någonting, även om det inte ens är fysiskt närvarande eller inte ens fysiskt existerar. På Designlab talar man också om ett företags identitet som något som emanerar ur och går utöver företaget självt. Det är det som vi kunder upplever som 'image', och med produkter som blir alltmer lika rent teknologiskt blir just denna 'imagineering' oumbärlig. Och utan tvivel kan man påstå att design redan är framtidens viktigaste konkurrensmedel.

Ramlösa är ju bara ett varumärke i mängden. Ingen har lyckats inpränta ett varumärke lika effektivt som Coca-Cola. Den klassiska flaskan appellerar inte endast till synsinnet, vi kan greppa den och känna igen formen även i komplett mörker. Per Mollerup tar själv Tuborg senaste kampanjer som ett annat exempel. Varan är i sig ganska ointressant, man kan inte säga så mycket mer om öl, istället är det etiketten som marknadsförs i alla upptänkliga varianter.

Per Mollerup är vid femtiofem års ålder vad man skulle kalla en selfmade man. Och han berättar att han 'var formgivare redan innan han blev formgivare'. På sextiotalet var han som ung ekonom direktör för legendariska Landsforeningen Dansk Kunsthåndværk, systerorganisation till Svenska Slöjdföreningen. På sjuttiotalet gav han ut designtidningen Mobilia. Där var han jack of all trade, d v s både redaktör, ansvarig utgivare, grafisk formgivare och annonsförsäljare. Han började även skriva böcker om grafisk formgivning. Men efter tio år var det dags för nya utmaningar, och år 1984 slog han sig därför samman med den välrenommerade grafiske formgivaren Henry Anton Knudsen, men den nära vännen och inspiratören gick hastigt bort bara några månader senare. Istället skapade Per Mollerup på egen hand Designlab. Idag är han känd inte bara som en av Danmarks främsta grafiska formgivare, utan även som författare och föreläsare i både radio och TV.

Jag undrar förstås vilken utbildning han har bakom sig, nu när han dessutom har doktorerat i grafisk formgivning med en unik avhandling om firmamärken Marks of Excellence vid Lund Universitet. Han skrattar stort och brett när han berättar att han ville lämna skolan hemma i Århus så fort som möjligt och den enda utbildning han hade möjlighet att komma in på var Handelshøjskolen. Danmark är ju å andra sidan fullt av folk som är utbildade för en sak och som sysslar med en annan, här finns t o m teologer som chefredaktörer för de stora tidningarna. Han hade visserligen en tanke om att bli arkitekt, men den övergav han.

-- Om jag vore a man of independent means, så skulle jag väl nöja mig med att skriva böcker, men som det nu är kan jag inte tänka mig något bättre än det jag gör!

-- Att jag fastnat för grafisk formgivning beror på att det famnar så brett, du använder både ord och bild. En del säger ju att om du är visuellt begåvad så är du nästan per definition analfabet, men så är det inte i verkligheten. Det är många formgivare som har en god språkförmåga. Men det handlar om mer än att vara någon språklig ordningsvakt, mer än att bara välja rätt färg och rätt typsnitt till kundernas budskap. Vi har ofta klienter som förväntar sig att vi ska vara kritiska. De kanske önskar sig en viss utformning av ett budskap, men kanske är de bättre betjänta av en bro? Vi griper in och svarar på något annat än det vi blivit tillfrågade om, och flera kunder värdesätter detta. Ofta ligger lösningen i att lösa en annan uppgift än den föreslagna, nämligen i att se uppdraget i ett större perspektiv än det uppdragsgivaren hade tänkt sig.

-- Vår uppgift är att förbinda ord med det visuella, och det kräver att vi har ett ben i varje läger. Men vad som är speciellt för vår byrå är att vi har två vitt skilda uppdrag. Den ena typen kallar vi för identitetsuppdrag och det handlar om företag som vill ha ett nytt namn, eller som vill ha sitt gamla namn skrivet på ett nytt sätt, eller så har de behov av ett designprogram för att ge sin organisation en visuell profil. Vi tar fasta på deras kompetens och kvalitet, det handlar ofta om att de har en viss ordning och så vill de ha en smula kaos. De vill utnyttja vår kreativitet för att visa upp det redan kända på ett nytt sätt. Den andra typen av uppdrag kallar vi för informationsuppdrag och det handlar om företag som har ett eller annat som är komplicerat eller komplext, och som de vill ha tydliggjort via grafisk formgivning. Vi har bl a arbetat med några långsiktiga projekt för IKEA vad gäller bruksanvisningar. Och vårt arbete med design av skyltar för flygplatser handlar om just logik, om att bringa ordning i kaos. Det kräver att vi använder den stringenta delen av huvudet, om att se till vad som är väsentligt och vad som är överflödigt, se vad som kan tas bort utan att budskapet går förlorat.

Jag invänder att egentligen ska väl inte skyltar behövas alls? Fortfarande med funktionalismen mötte man en trappa innanför porten till ett hus, och trappan är ju i sig en skylt som säger att man ska gå uppåt. Och Per Mollerup håller med och tar landsbygdens kyrkor som ett annat exempel. Redan på långt håll talar byggnadsformen om att detta är en kyrka, det krävs ingen reklam på taket. Och när man sedan närmar sig krävs ingen skylt för att visa på entréen. Du ser var du ska gå in och var du ska sätta dig och ser varifrån prästen kommer gå in. Och det behövs inte heller någon skylt som talar om att rökning är förbjuden. Kyrkor identifierar och förklarar sig själva. Per Mollerups sätt att beskriva ligger också ljusår från en Alessandro Mendini, eller någon Bauhaus-elev. Formgivning är inte ett mål i sig utan är människans materiella svar på tillvarons problem och det handlar snarare om att arbeta med funktionens rent estetiska uttryck. Kanske är det också därför Per Mollerups design är så pass abstrakt och så sällan ikonisk.

-- Idealet vore ju förstås om vi kunde klara oss utan skyltar. Men sjukhus och flygplatser är ju mycket komplexa hus, därför krävs det också skyltar. Det bästa är förstås att kunna utnyttja arkitekturens egen struktur, så att byggnaden själv står för en del av skyltningen. Det bästa är huset som är självförklarande. Det näst bästa är huset som klarar sig med in situ-skyltar. Det värsta är när du ska ha två par glasögon, ett par för att inte snubbla på trappstegen och ett par för att kunna läsa kartan över byggnaden!

På vägen hit till Designlab råkade jag en mängd olika småföretag som försökte göra sina röster hörda i Vesterbrogades grälla reklamutbud. Där fanns Zugarbaby café, Lynntryk, 2P/klip. Alla söker de hävda en identitet, och precis som vi människor så lyckas en del, andra inte. De som lyckats återfinns i Per Mollerups egna böcker. När vi bläddrar lite i dem så framstår hans ideal som enkelt tydliga och rättframma. Jag kommer att tänka på Ole Kortzau och hans kontrastrika färger och stiliserade teknik. Per Mollerup tycks ledas av någon slags sökande efter en hjärnans ergonomi, efter en överskådlighet som utgår och tar hänsyn till människans kapacitet. Det är som han själv säger, att 'god design gør gode ideer synlige'.

Mest känd i Sverige är kanske Designlab och Per Mollerup annars för sin skyltning av Kastrup. Den är föredömligt enkel och lättfattlig: vit text på danska, gul text på engelska. Det är nästan så att det blir för kontrollerat i all sin enkelhet, som om det saknas nerv. Nu har man också fått Luftfartsverkets uppdrag att ta fram en skyltstandard för samtliga svenska flygplatser. I Norge har man redan kommit långt i arbetet med den nya flygplatsen Gardermoens grafiska formgivning.

Jag pekar på min Sony-bandspelare och undrar om Designlab inte också arbetar med produktgrafik, det är alltför ofta jag stirrar mig blind på långa handböcker till videoapparater och allsköns annat teknologiskt smäck, där borde Designlab ha en given uppgift! Alltför få apparater är intuitiva, och alltför få företag verkar förstå att design är det oumbärliga förmedlande mediet mellan produkt och människa. Och visst, Per Mollerup är övertygad om att utformningen av grafiska interface säkerligen kommer att vara Designlabs största verksamhetsområde nästa gång vi ses.

-- Produktgrafiken är ju det som kan ge tekniken ett mänskligt, ett humanistiskt ansikte. Formgivaren kan tolka tekniken så att den blir användbar. Han skapar en bro mellan de teknologiska möjligheterna och brukarnas behov. Annars är det ju alltför ofta reparationsdesign vi möts av. Företagen styrs av ingenjörer som till 99% kämpar med rent tekniska utmaningar. Vår uppgift är att rensa upp i användargränssnittet, både vad gäller identitetsdelen och vad gäller användardelen.

Innan jag tog mig ut hit till Valby Bakke besökte jag som vanligt också Glyptoteket. Manets absint-suput återfinns numera i en grå sal i Henning Larsens mästerligt utförda tillbyggnad. Chasséraus två kvinnor hänger i ett vinrött rum. Degas' ballerinor har hamnat i ett blått. Här finns en omsorg om färgsättning och detaljer som är genomförd i minsta stigrörslucka och fuktsensor. Och nästan överallt i Danmark finns en omsorg om det visuella uttrycket. Till och med nödutgångsskyltarna är diskreta, en röd cirkel med texten 'UD'. Är det helt enkelt ett annat kulturellt klimat i Danmark?

-- När det gäller nödutgångsskyltarna så har vi också de där gröna rektangulära på gång, det är EU:s påbud, och det är rena kriget om deras vara eller icke vara. Men visst, det är ingen tvivel om att det finns en klart större medvetenhet rörande design i Danmark, även bland mindre och mellanstora verksamheter. Vi har arbetat med design av skyltar till Henning Larsens vackra Stadsbiblioteket i Malmö. Men så fort byggnationen är klar så kommer ju myndigheter och andra och placerar ut sina skyltar lite hur som helst. De är som om de står på avstånd och kastar pil och ser var de träffar väggen, allt riskerar att bli spolierat.!

-- Något helt annat är Gardermoen i Norge. Oavsett vad som blir resultatet, så har man haft de allra bästa intentionerna. Man har instiftat ett oavhängigt arkitekturråd bestående av människor som inte är ekonomiskt bundna till den nya flygplatsen. Och dessa har haft till uppgift att godkänna utformningen av allt från grafisk formgivning till arkitektur. Samma sak gäller Rikshospitalet i Oslo där man också tagit fram en designmanual. Och det handlar inte bara om att bygga en maskin som ska göra folk friska. Norrmännen talar om husets läkande karaktär. Vi har ju länge talat om en teknologi med ett mänskligt ansikte, men att byggherrar nu gör det också är nytt. Jag vet inte, men kanske beror det till stor del på att en massa kvinnor har blandat sig in i politiken i Norge, det har påverkat kvalitetsnivån väsentligt.

Per Mollerup har bl a utgivit

The Corporate Design Programme
Dansk Design Center 1987

Rationel brevdesign
Forlaget Grafisk Litteratur, 1989

The visible company
Svensk Industridesign/Industri Litteratur 1993

Design att leva med
Carlssons Bokförlag 1997

Marks of Excellence
Phaidon 1997


Ur boken 'Design att leva med ', att använda som citat i marginalen

Design betyder alltså utformning av människoskapta bruksföremål. En bra definition, som dels påminner oss om människans ansvar för processen, dels framhäver produktens brukbarhet. Utanför definitionen faller stenen som vi finner på stranden, den är inte skapad av människan, och Pablo Picassos tavlor, de är inte bruksföremål.

Design är inte ett mål i sig själv utan människans materiella svar på tillvarons problem.

design (har) tre uppgifter:
- att säkra överlevnad,
- att göra livet mer bekvämt,
- att göra livet mer innehållsrikt.

Som praktisk arbetsregel för designern framstår form follows function snarare som en avgränsning av lösningsområde än som en algoritm, som med osviklig säkerhet leder till den enda, sanna lösningen.

Funktionen är inte den enda begränsningen i designers arbete men den är arbetets raison d'être och nämns därför först.

Ofta ligger den ergonomiskt riktiga lösningen i att lösa en annan uppgift än den föreslagna, nämligen genom att se uppgiften i ett större perspektiv än uppdragsgivaren hade tänkt sig.

En bra designad produkt framför klart och tydligt sitt ärende och berättar så begripligt som möjligt till vad och hur den skall användas. Resultatet är att bra design är ärlig design, och att produkten liknar det den är. Med andra ord: formen motsvarar innehållet. Vi talar inte om lösnäsor och andra skämtartiklar.

Att ett bruksföremåls skönhet utspringer av dess funktion kan förstås på två sätt: Antingen att funktionen är en nödvändig och tillräcklig förutsättning för skönhet, eller att funktionen är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för skönhet.

Som diskussionsämne är smaken flyktig nog för att vara intressant, men inte så flyktig att den totalt undandrar sig förnuftet. Smak kan ofta förklaras med rationella argument.

Publicerad i Form


UPP   Tillbaka

2001 Calimero