Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv




Peter Opsvik - en anarkist inom möbelformgivningen

Av Leo Gullbring
Vi sitter när vi äter. Vi sitter när vi läser. Vi sitter när vi umgås. Vi sitter när vi arbetar. Vi sitter mer än tre fjärdedelar av vår vakna tid. Men våra kroppar är ju inte gjorda för att sitta.



— Jag brukar säga att den bästa sittställningen är alltid den nästa. Hur bra stol vi än skaffar oss så tröttnar vi efter tjugo minuter, vi bara måste ändra ställning efter en stund, och möblerna ska inte hindra oss. Hur är det möjligt att formgivare lägger ner så mycket arbete på att förhindra oss från att ändra sittställning?

Peter Opsvik har i tjugo års tid ifrågasatt detta sittande vi gjort till en självklart oomtvistlig del av våra liv. Och visst har hans kamp för ett aktivt sittande burit frukt. Hans ateljé på Pilestræde mitt emot Statens Hantverks- och kunstindustriskola i Oslo är fylld av olika sittmöbler, den ena underligare än den andra. De mest normala är visserligen hans mest kända, barnstolen 'Tripp Trapp' och så förstås kontorsstolen 'Credo'. Desto egendomligare är 'Garden', en mängd stålrör som reser sig som en hel liten trädgård ur golvet, med mjuka dynor högst upp. Uppenbarligen kan en stol se ut hur som helst, funktion och inte konvention är den givna utgångspunkten för denne möbelformgivningens anarkist.

Och det är nu inte så underligt att Peter ser så nöjd ut. Han har all anledning. Så här vid drygt sextio års ålder sitter det ju inte fel med Torsten och Wanja Söderbergs designpris på en halv miljon svenska kronor. Och juryns motivering är full av lovord över hans dynamiska ergonomi: 'för sina banbrytande rörliga, föränderliga möbler och för att han utifrån en lekfull, djärv och djupt medmänsklig utgångspunkt ständigt lyckats förnya långtidssittandets ergonomi och estetik.'

— Vi har blivit passiviserade som människor. Den bästa lösningen är förstås att leva ett mer varierat liv och att sitta mindre. Mitt bidrag är nydelige och gode sittredskap som tillåter oss förändra vår sittställning.

Hans invändning mot konventionell möbelformgivning är att den går ut på att göra bekväma möbler som tröttar ut oss, eftersom de låser oss i en given sittställning. Våra kroppar har behov av att byta ställning gång på gång. Runt omkring oss skapar vi låsta sittställningar, vid teven, vid soffan, vid matbordet, på kontoret, på bussen, på flyget. Listan kan göras hur lång som helst. Och inte nog med att vi blir passiviserade, våra ryggar tar stryk. Ryggåkommor är en av våra vanligaste sjukskrivningsorsaker. Ändå har vi så pass dålig kroppskännedom att vi accepterar allt detta sittande. Och våra formgivare förfärdigar stolar som är mer av symboler än ändamålsenliga sittredskap.

— Våra kroppar är ju inte gjorda för att sitta. Och vi behöver inte så speciella möbler egentligen . Titta på barn, vad de behöver är kärlek och fritt utlopp för sin fantasi, de bryr sig inte så mycket om huruvida en stol är bra eller inte, de klänger runt på vad som helst, uppe i ett träd, på ett staket. Det viktiga är att våga lyssna till våra kroppssignaler, och att ta hänsyn till dem. Är det inte så att vi tänker som klarast när vi har slängt upp fötterna på bordet? Då rusar blodet till hjärnan istället för till fötterna!

Peter kallar sin lösning dynamisk ergonomi. Möbler ska snabbt och enkelt tillåta en förändrad arbetsställning. Och på Röhsska muséet i Göteborg har man under hösten kunnat ta del av hans idéer. Alla skyltar med texten 'Rör ej!' lyser med sin frånvaro, istället står det klart och tydligt 'Please Touch!'. Det är bara att sätta sig ner runt de små borden och banka loss på trummorna i mitten. Och nog sås här ett och annat frö för en annan möbelkultur.

— Mitt viktigaste bidrag till möbelformgivningen är inte så mycket stolar för annorlunda sittställningar, utan att man kan ändra ställning gång på gång utan att för den skull behöva byta stol.

Skissandet sker förstås inte endast här i ateljén, hans arbetsmetod bygger till stor del på att iaktta sina medmänniskor.

— Jag gillar att observera hur människor uppför sig i sitt praktiska liv, på kontoret, i väntan på bussen, vid köksbordet. Det slår mig till exempel hur litet vi använder ryggstödet. När man prövar en stol är det en självklarhet att det ska finnas där, och när någon jury ska bedöma stolar så måste det finnas där. Alla stolar är ju gjorda på detta sätt. Men så sitter man inte, se på den här bilden av en elever i en aula, det är bara två som lutar sig mot ryggstödet, och detsamma gäller den här bilden från ett NATO-möte.

Sittandets historia handlar till stor del om att tämja det naturliga. Att vi hela tiden ska sitta har blivit en så accepterad del av vår vardag att vi inte ifrågasätter det. Vi tillrättavisar våra barn, säger åt dem att ta ner fötterna från bordet, sluta att väga på stolen, vi gör vad vi kan för att få dem att acceptera dessa egentligen godtyckliga möbeltypologier vi alla okritiskt har funnit oss i. Peter tar fram sin lap-top och bläddrar i bildarkivet och finner en egyptisk farao sittande på sin tron. Kanske var det människans första stol? De gamla grekerna tog upp idéen, etruskerna likaså.

— Du har ju sett Leonardo da Vincis 'Nattvarden', men inte satt Jesus eller apostlarna vid bordet, de låg ner som romarna.

Någonstans har jag läst att man under medeltiden ansåg sittandet i raka stolar för en slags tortyr. Och Peter håller med. Det var de styrande, regenter och adel som satt, det var inte särskilt bekvämt, men det var ett sätt att understryka sin samhällsposition. Och munkarna som inte orkade stå i timvis uppfann korstolarna. Men även då hade man ritualer så att man fick en naturlig variation, man knäböjde om inte annat.

— Från början rörde vi oss hela tiden, hur kom det sig att vi gick från homo sapiens till homo sedens? Kanske var ryttaren världens förste långtidssittare? Men på hästryggen sitter vi naturligt i motsats till hur vi sitter i en stol.

Peter Opsvik rullar in sin stol 'Capisco' och säger anspråkslöst att han bara försökt samla alla sjuttiotalets goda idéer i en god design. Sjuttiotalets stora intresse för ergonomi gjorde att han mötte Hans Christian Mengshoel som bad Peter utveckla möbler för hans ergonomiska balanskoncept. Han nämner också en annan dansk, Dr. A.C.Mandal, och så förstås vår egen Bruno Mathsson, och inte minst dr Gunnar Anderssons som förmedlade insikten om att en naturligt svankad rygg ger mindre tryck på ryggradens diskar och på inre organ, samtidigt som blodcirkulationen förbättras. En traditionell 90-gradig sittställning gör att vi ofrivilligt rätar ut ryggen, och risken för ryggproblem uppstår. En lösning är att sitta med en öppen sittvinkel, som i en hästsadel och som på 'Capisco'. Eftersom ens lår då får en naturlig vinkel mot kroppen, är det lättare att bibehålla korsryggens svank, och en del av belastningen från rygg till ben.

— När vi står har vår rygg en naturlig kurvatur, såsom vår herre formgivit oss. Men i det verkliga livet, när vi sätter oss ner och lutar oss fram för att skriva, så rätar vi upp korsryggen och belastar den. Alla mina stolar som är tänka för långtidssittande har därför bland många sittställningar möjligheten att sitta med en öppen höftledsvinkel. Men också denna position känns fel efter några minuter, därför ska man lätt kunna byta sittställningar och -vinklar. Istället för att låsa ryggen i en position vill jag ge möjlighet till variation.

För ett möbelföretag som Håg var Peter Opsviks formgivning något av en räddning. Hans möbler gav företaget en tydlig profilering med inriktning på en god sittmiljö för det moderna kontoret. Och kanske accepterades Peters osedvanliga formgivning också för att Norge saknar en lika stark formgivningstradition som övriga nordiska länder? Här var det inte fel att låta sig inspireras av österländsk filosofi där förändring och rörelse är en självklarhet. Och vart om inte i Oslo kan man finna företag som betalar de anställda extra i lön för att de cyklar eller går, istället för att ta bilen till jobbet?

Idag har de flesta bättre möbelföretag anammat Peters idéer. Men han hävdar bestämt att de inte förstått dem i grunden, när de koncentrerar sig på stabilitet, går han istället in för kontroll. Utgångspunkten är att om man sitter i en vanlig bekväm stol så ligger kroppens tyngdpunkt fel, man måste anstränga sig och förbruka muskelkraft för att byta ställning. Befinner man sig istället i balans krävs minsta möjliga kraft för att ändra position.

— Nyckelordet är balans. Om du är i balans är det lätt att röra sig, om du inte befinner dig i jämnvikt är det svårare. Och det är detsamma om du sitter eller om du står. När dina fötter får lov att kontrollera dina rörelser, som på en skateboard, så har du full kontroll. Detsamma gäller en stol,, du ska bestämma över ditt sittredskap, se bara på de här stolarna för Håg och för Stokke, med fötterna kontrollerar du sittvinkeln på effektivaste sätt. Och helst ska du ju välja en stol där du har lika stor kontroll som på en windsurfing-bräda!

Nu kan det trots allt bli tröttsamt med stolar i längden. Därför har Peter roat sig med lite andra bidrag till vår formgivningshistoria. Ute på gården står hans lilla el-bil 'Butterfly' som han tagit fram i samarbete med Harald Rostvik och som drivs av solceller och laddningsbart batteri. Och på väggarna bredvid flygeln hänger en rad figurativa träskåp. På golvet står en slags träobelix.

— Vad tror du att den här är till för, frågar han, greppar tag i den lätta träkonstruktionen och sätter läpparna till ett litet hål högst upp. En dov ton ekar ut i rummet.

— Man brukar säga att 'Form Follows Function', men i detta fall skulle jag nog snarare säga 'Failure Follows Form'.

Peter skrattar och förklarar att tanken var att göra hål så att man kunde spela melodier som på en flöjt, men det fungerade inte. Låter gör det ändå, och på Röhsska blev det till en hel konsert. Det är inte heller något ovanligt eftersom han jammar jazz med kompisarna i Christiania Jazzband sedan många år, åtskilliga gånger på stora scener.

— Och vad tror du att de här trätavlorna är för något?

Tavlorna består av två kvadratiska träskivor, med underliga former, fingrar som spretar, ansikten. Peter drar snabbt med fingrarna över en tavla, och spröda, lätta toner rinner iväg. Detta är en liten egensinnig klanglåda, en meditativ musiktavla. Både konst och lek i ett. Ett försök att ta fatt på det sinnligt känslomässiga, detta psyke som modernismen i all sin avskalade renhetsiver ignorerade.

Men det finns en inte helt förlöst motsättning i Peters möbelformgivning. Det märks att han började sin karriär på Tandbergs Radiofabrikk. å ena sidan det funktionella, å andra sidan ett konstnärligt sökande efter nya uttryck. Jag har svårt att ta till mig 'Duo', den känns alltför stor och otymplig, med lite väl mycket av tidstypiskt sjuttiotal. Likaledes är 'Flysit' på sina fjädrar oroligt ostyrig. Kanske har han kommit tillbaks till något av formsäkerheten i examensarbetet från skolan, 'Bevegelse' anno 1961, med sin allra senaste idé: 'Swing'. En stol som hänger från taket lämnar inte bara golvet helt rent, och jämfört med en traditionell kontorsstol och alla dess mekaniska dämpningar och fjädringar är idéen strålande när det gäller att uppnå fullkomlig balans. Kanske något för IT-kontoret?

— Jag fick idéen när jag var i Mexico häromåret. Jag blev fascinerade över alla hängmattor, de användes på strandbarer, barnen klängde i dem, alla använde dem. Tanken med 'Swing' är att ge en känsla av frihet, upphängningen ger ju mjuka och rytmiska rörelser.


Bildtexter
Med sin dynamiska ergonomi vill Peter Opsvik ge oss en signal till att röra oss, att inte glömma bort att vi är gjorda för rörelse, inte för sittande.

Peter Opsvik erhöll Nordens största designutmärkelse, det Söderbergska priset

Våra kroppar är inte skapade för att sitta stilla timme efter timme, dag efter dag. Ändå tillbringar vi uppemot 80% av vår tid sittandes.

'Cylindra' är ytterligare ett exempel på Peter Opsviks sökande efter nya uttryck, en möbel där funktionen har fått stå tillbaka för det konstnärliga

Stolen 'Variable' är bara ett exempel på hur Peter använt hjulet som utgångspunkt, en form som gör att man lätt kan ändra ställning och bibehålla balansen

— Vi behöver möbler som aktiverar, inte som förslappar, säger Peter Opsvik.

Peter Opsvik har byggt sin karriär som möbelformgivare på en självklarhet, att vi inte ska sitta hela tiden, att den nästa sittställningen alltid är den bästa. Och hur självklart det än kan låta, så är det få formgivare som följt i hans spår

Mest känd är nog Peter ändå för barnstolen 'Tripp Trapp' från 1972. Den ritade han för sin egen son Tor när han vuxit ur första barnstolen och inte kunde hitta en ny i möbelaffärerna. Den flexibla barnstolen som växer med har idag tillverkats i mer än tre miljoner exemplar.

UPP   Tillbaka

2001 Calimero