Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv




Thomas Sandell

Av Leo Gullbring
Thomas Sandell är som möbelformgivare lika känd på den nationella som den internationella arenan. Men på sistone har han på allvar börjat förverkliga sin dröm att bygga hus. Samtidigt vill han i sin roll som ordförande för SAR ge arkitekterna en starkare röst i samhället genom att skapa Sveriges Arkitekter, en gemensam organisation för alla typer av arkitekter.


  

När jag mötte Thomas för några år sedan förklarade han att han inte visste vad han skulle visa utländska kollegor på besök. Svensk arkitektur var och förblev Asplund, Lewerentz, Östberg och Markelius. Nu när vi slår oss ner i den lilla soffgruppen uppe på kontoret vid Riddargatan ser han betydligt mer optimistiskt på framtiden.

— Det är något på gång i svensk arkitektur nu, det börjar knaka i fogarna, flera begåvade projekt har sett dagens ljus på sistone, här finns en oerhört stark tillbakahållen kraft som vill springa fram.

— En massa bra och intressanta projekt görs av mina kollegor, ta bara Anders Wilhelmsson, Gert Wingårdh, Studio Grön och A1, själv är jag också mycket nöjd med vårt eget Gåshaga på Lidingö. Om tio år tror jag vi kan referera till svensk arkitektur på ett mycket mer samtida sätt.

Thomas lutar sig tillbaka i den lojt mjuka soffgruppen uppe på SandellSandbergs kombinerade arkitekt- och reklamkontor vid Riddargatan på Stockholms Östermalm. De omkringliggande IT-kontoren har flyttat ut, antingen utraderade av börsraset, eller expanderande ute i Kista. Thomas skissar snabbt och säkert upp sitt vidareutvecklade Inside/Outside-hus, en slags fyrspännare med multifunktionell planlösning där både inredning och inbyggda trädgårdsrum fungerar som rumsavskiljande element. Tanken är att bostaden får ny skepnad i takt med att distansarbete blir en realitet och att gränsen mellan arbete och fritid blir alltmer upplöst. Nästa år ska han utveckla de här typologiska frågeställningarna för det italienska designföretaget Cappellini, då med ett hus helt i Corian.

— Svenska arkitekter är duktiga på relationen ute och inne, vi har också en materialkunskap som jag kan sakna bland flera kända europeiska arkitekter. Visst lär det dröja innan vi blir lika skickliga och lika respekterade som i Danmark och Finland, men vi är på rätt väg.

Tidigare har vi gemensamt konstaterat att den svenska inredningsarkitekturen inneburit ett pånyttfödande av svensk arkitektur, en utbrytning ur isoleringen. John Kandell, Mats Theselius och Jonas Bohlin beredde marken för Thomas, för Love Arbén, för trion Claesson, Koivisto, Rune, för Peter Hallén och flera andra. Thomas gjorde väl 11 reklamkontorsinredningar, och Rolfs Kök, tillsammans med Jonas Bohlin, är onekligen minnesvärd. I Thomas möbelformgivning har steget från idé till färdig produkt varit ännu kortare. Men med det förnyade intresset för arkitektur hos gemene man blir arkitekterna också mer trendkänsliga, vilket märks tydligt i en alltmer förnyad husarkitektur. Ute i det SandellSandbergska kontorslandskapet arbetas det bl a med Ericsson Microsystem i Kista och en hörsal på Alnarp. Och tillsammans med Gert gör man kontorsinredning till ytterligare ett Ericsson-hus i Lund.

— Om jag hade startat eget kontor idag hade jag knappast börjat med inredningar. Det var ju kul på den tiden, men det är ännu roligare att göra bostäder och kontor. Som ung är det däremot svårt att få uppdrag.

— Inom formgivningen har det funnits en helt annan attityd kollegor emellan. Jag och många med mig har börjat arbeta internationellt därför att vi blivit rekommenderade av erkända namn som Piero Lissoni, Marc Newson, James Irvine och andra. De hävdar att ju fler som blir engagerade i den här världen, desto starkare står man. Skillnaden är markant mot den svenska arkitektkåren där man i alltför hög grad snackar skit om varandra och lurar varandra på anbud. Vi gräver vår egen grav om vi inte hjälper varandra!

Thomas instämmer i att det idag finns en romantiserande attityd bland arkitekter i förhållandet till det förflutna, man frågar sig hur förebilder som Gunnar Asplund och Peter Celsing, Bengt Edman skulle ha gjort. Betänk att Asplund var bara 28 när han gav form åt Stockholmsutställningen, vem skulle idag få ett sådant uppdrag vid den åldern? Alla hade de ett betydligt mer nyfiket förhållningssätt till sin egen tid och de nya tekniska möjligheterna. Det finns en uppenbar risk att om arkitekter ägnar sig mer åt form än åt framtiden, istället för att uppfinna och skapa rum för nya levnadssätt, så gör man sig själva överflödiga som yrkeskår.

Själv har Thomas valt att omfamna det nya IT-samhället. I fjol sålde han och reklamkollegan Ulf Sandberg ut sitt gemensamma företag till börsnoterade IT-företaget Resco. Det talades om giftermål mellan ’New Tech’ och ’New Economy’. Hade IT-branschen äntligen insett att de behöver ett ansikte i form av tydlig image, design och även arkitektur? Och hade arkitekter och formgivare insett att det nya årtusendet kräver en design som är lika mycket teknik och funktion som form och kommunikation? Var det månne Ericssons omtalade nya kontor i London som drivit upp Sandells anseende? På Resco ville man åt reklamsidan hos SandellSandberg, men insåg genast möjligheterna i att knyta design- och arkitekturkompetens till företaget, i att kunna erbjuda kompletta lösningar med intra-nät, web-sidor integrerat med branding och arkitektur. Men marknaden var långt ifrån mogen för detta djärva tänkandet. Resco-affären gör också frågan om inte arkitektur och design riskerar reduceras till säljande image höggradigt aktuell.

— Om man ser arkitektur också som kommunikation så är den inte längre en kostnad utan en investering, och då kommer arkitekturen att kunna bli framgångsrik på ett helt nytt sätt. Jag tror det kommer att innebära en helt annan respekt för arkitektyrket i framtiden, och det beror mycket på att arkitekturen blir mer och mer kopplad till företagens totala marknadsföring. Byggnaderna blir en del av företagens image. Det kräver att vi profilerar oss bättre som arkitekter eftersom marknadskrafterna kommer att efterfråga starkare arkitekter med bredare kunskaper än förr. Se bara på Guggenheim i Bilbao, eller operahuset i Sidney.

När Thomas överraskande blev ordförande för SAR i fjol innebar det en nytändning för arkitekternas gamla intresseorganisation, och en efterlängtad statushöjning som kanske inte sågs helt med blida ögon. Thomas har gjort sig sitt namn framförallt som inredare och möbelformgivare, var han fin nog att stå vid rorskulten på arkitekternas gamla skuta? Men han har inte nöjt sig med att föryngra arkitektskråets image, han har med all kraft drivit på bildandet av den nya organisationen Sveriges Arkitekter, något som ligger helt i linje med hans syn på en gränsöverskridande och mer offensiv arkitektroll. Hans vision är inte endast att upphäva en konstlad indelning i olika organisationer och uppnå nödvändiga synergieffekter. Med den gemensamma arkitekttiteln MSA hoppas man kunna få ett större inflytande inte bara i byggprocessen, utan på alla nivåer.

— För oss arkitekter handlar det om att vinna eller försvinna. Om vi ska kunna hävda arkitekturen måste vi ha en betydligt mer inflyteserik röst i samhället än vad vi har idag. Vi har ju fem i stort sett parallella organisationer som representerar vårt skrå. Utifrån sett verkar den här uppdelningen mycket egendomligt.

Förslaget om att bilda Sveriges Arkitekter öppnar en annan väg än den som anträddes med idéen om SAR-praktik för några år sedan, ett förslag som av många upplevdes som elitistiskt, ett försök att dela in Sveriges arkitekter i ett A- och ett B-lag. Samtidigt tog man dock fatt i ett prekärt problem, att SAR-titeln hade urholkats, det räcker numer med examen och något års praktik för att kalla sig arkitekt SAR. Och i en arkitektkår som haft nog så svårt att hävda kvalitet framför kvantitet, har det varit oerhört viktigt att höja yrkets status och arkitekternas kompetens, så att de från att inneha en biroll i byggbranschen kan bli de verkliga regissörerna. Men vad som hade till avsikt att skilja agnarna från vetet, fick dock resultatet att man skrämde agnarna från vettet. Thomas Sandell tog själv ställning för SAR-praktik, men inser så här på distans att förslaget inte passade den svenska arkitektbranschen. Förslaget om att bilda Sveriges Arkitekter höjer inte ribban, utan river istället ner barriärerna i yrkeskåren.

— Förenade i en enda organisation får vi en betydligt starkare styrka jämfört med dagens splittrande situation. Och om vi utför i stort sett samma jobb och har nära nog samma utbildningsplattform, varför ska vi inte då vara med i samma organisation? Till skillnad från sextiotalet då vi blev mer och mer specialiserade i sjukhusarkitekter, skolarkitekter, industriarkitekter, har vi idag en helt annan bredd i yrket. Vi har ett gemensamt mål, och vi har olika specialiteter, svårare än så är det inte. Oavsett om man är utbildad på Teknis, Chalmers, LTH, eller Konstfack, Alnarp eller Ultuna så är vi alla arkitekter. Min grundsyn på arkitektyrket, som jag tror delas av de flesta yngre kollegor, är att det är en stor fördel om vi kan arbeta alla tillsammans.

Alla SAR-arkittekter delar däremot inte Thomas åsikt. Lika svårt som man tycks ha att uppskatta Frank Gehry, är han arkitekt eller skulptör, lika svårt har man att se inredare som annat folk som väljer färger, gardiner och blomplantor. En mer seriös kritik handlar om att den nya organisationen inte ska befatta sig med fackliga frågor, något som blir en nödvändighet om AF går upp i Sveriges Arkitekter. Men ser man till andra akademiska intresseorganisationer så är detta knappast en oförenlig uppgift.

— Sedan kan jag ju hålla med om att det kanske inte är helt rätt läge nu, inför en förestående lågkonjunktur. Istället för att alla är positiva och glada till omorganisationen, finns det ju en risk att alla blir rädda. Men jag tror ändå tiden är mogen, vi måste våga ta det här steget nu.

Personligen anser Thomas att fler än arkitekterna borde tänka om när det gäller sitt sätt att arbeta. Det är något som gäller hela byggbranschen. Han pekar på några av arkitekturtidskrifterna på bordet och hävdar att det är inte endast den holländskt konceptuella attityden till arkitektur som saknas.

— I Holland kostar det hälften så mycket att bygga, de har en helt annan kontroll av ekonomin, de vågar söka leverantörer i andra länder för att pressa priserna. Svensk byggindustri skulle må väldigt bra av att bli konkurrensutsatt, de oligopol som dominerar det svenska byggandet är till förfång både för kostnad och kvalitet. Men samtidigt vill jag också betona att samverkansmodellen är en kvalitet vi har i svensk byggande, och som saknas i många andra länder. Vi har en helt annan dialog mellan entreprenörer, byggherrar, arkitekter och brukare.

Att man på den svenska bostadsmarknaden idag mest bygger för de rika är dock inget som nämnvärt tycks oroa Thomas. Att få ekonomi för byggande av hyresrätter är framförallt en politisk fråga, och personligen hävdar han att marknadshyror är en god idé, helst skulle han också se besittningsrätten slopad.

Faktaruta Sveriges Arkitekter
Bakom initiativet till den nya organisationen Sveriges Arkitekter står styrelserna för SAR, SIR, LAR, FPR samt ArkitektFörbundet. Den nya titeln MSA innebär inte att de existerande förbunden fusioneras, utan att ett helt ny yrkesfacklig och yrkesideell organisation skapas. Sveriges Arkitekter kommer att vara anslutet till SACO samt PTK. Totalt berörs idag drygt 9 000 personer varav knappt 4 500 idag är medlemmar i SAR. Tanken är att de olika förbunden ska fatta beslut till årsskiftet och att Sveriges Arkitekter ska konstitueras under år 2002.

Publicerad i Aktuella Byggen nr 3, 2001



UPP   Tillbaka

2001 Calimero