Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv




Caroline Schlyter - Linjen bildar tomrum, bildar form

Av Leo Gullbring
Hon säljer sina verk direkt till samlare, eller via Bukowski. Hon har ställt ut i Japan, London, Paris, och kopierats av Ron Arad. Caroline Schlyters egensinniga former utmanar den svenska möbeltraditionen.


 


Ateljéen ligger mittemot Fågel Blå på Östermalm, en f d frisersalong som numer härbärgerar skisser, möbelprover, drömmar och hopp. Vid en vägg står ett numrerat exemplar av stolen Lilla-h, hennes genombrott både hos en svensk och en internationell designpublik. Några exemplar ur resten av den lilla möbelfamiljen finner jag gömda lite här och där.

— Det är mamma pappa, barn, älskare och moster som utgör familjen Lilla-h. Och så den här hunden också, den har så tjocka hjul att jag kallade den Dino först, men nu heter den Fido. Jag tänkte på Snövit och dvärgarna när jag gjorde spegeln, den fick heta moster eftersom det är ett rundare ord än faster, det är mer organiskt.

Caroline lägger ifrån sig en bunt krokiteckningar med böljande, mjuka former. Hon sätter på té, slår sig ner på den gamla schäslongen, och berättar att hon alltid letat efter en ren helhet utan störande detaljer, en klassisk form som samtidigt är okonventionell. Idealet är att möblerna är färdiga när de lämnar gjutformen.

— Det som intresserar mig är hur formerna relaterar till rummet, hur konkava och konvexa former förändrar förutsättningarna i rummet. Det är just den här spänningen mellan form och tomrum som intresserar mig.

— Jag känner mig så trött på det här svenska IKEA-fyrkantiga. När jag började med sådana här runda former var det helt omodernt i Sverige.

Det var väl också därför hennes förslag till IKEA:s PS-kollektion inte antogs. Carolines ifrågasättande av den svenska möbeltraditionens kantigt kubiska modernism var också en öppning mot internationella influenser, samtidigt som hon sökte en mänsklig skala med med mer organiska, sensuella former. Hon ser även sin skulptur gjuten i trä som en motpol mot Jonas Bohlins ’Concrete’. Själv finner jag föregångare till Lilla-h i Gerrit Rietvelds Zig-Zag, Verner Pantons S-stol, Alvar Aaltos sanatoriemöbler, men kanske mest hos Gerald Summers trettiotalsstol, också den gjuten i ett enda stycke.

Hennes lilla möbelkollektion är mer subjekt än objekt. De ifrågasätter vad som är design, vad som är skulptur. Mamma, pappa och barn är omegaformade skriv-, soff- och nattduksbord. Lilla-m är en liten uppkäftig barnstol. Moster är en uppsträckt kurvig och assymetrisk spegel. Fido är en tevagn, medan älskaren är en fåtöljgrupp formad en eller flera cylindrar.

— Jag prövade på fotografering under några år och läste filmvetenskap. Men om kvällarna brukade jag ligga och fundera på hur jag skulle sätta ihop saker, och när jag se’n började min första konstskola kände jag direkt att det var rätt, det är det här jag ska syssla med.

Caroline har inte tvekat när hon grumlat vattnet i den alltför genomskådade svenska ankdammen genom att ifrågasätta vad som är konst och vad som är design. Lilla-h föddes inte heller som en designuppgift, utan när Caroline gick på Konstfacks skulpturlinje 1989. Hon berättar att man fått till uppgift att forma en tredimensionell bokstav. Hennes förlaga i skala 1:5, utförd i papper, visade sig vara som gjord till att förverkliga i skiktlimmat böjträ. En inte inte helt enkel uppgift skulle det visa sig.

— Jag vill gjuta den här stolen i trä, inte snickra den på konventionellt sätt. De möbelfabrikanter jag kontaktade sa’ det var omöjligt, men Ulf Törneman nere på snickeriet trodde på mig. Det blev en halvårslång kamp, materialet levde sitt eget liv, till slut segrade jag.

Caroline skrattar och häller upp té. När Lilla-h visades på Möbelmässan vintern 1990 blev den genast en succé och hon fick en flygande start i sin karriär. Den vackra, svepande, obrutna linjen, om även inte sittriktigt ergonomiska formen, erövrade utmärkelsen Utmärkt Svensk Form, Lilla-h ställdes ut i Tokyo, i Barcelona, på Londons Design Museum, på Louvren. Lilla-h blev så uppmärksammad så att allt tyder på att den kopierades rakt av när Ron Arad något år senare presenterade sin ’London Papperdelle’. Formen, denna gång i stål, är så gott som identiskt, så när som på ett fotstöd.

— Vi träffades första gången när han höll i en workshop på Vitra, se’n möttes vi i London och jag tvekade verkligen om jag skulle visa min portfolio. Efter det att han såg min skiss tog det bara några månader innan hans plagiat var klart. Men det lär inte vara första gången han gör något liknande.

Det är en historia som Caroline lämnat bakom sig. Nu säljs Lilla-h på Bukowskis Moderna för upp till 27 000 kronor exemplaret. Och det är inte illa att hennes nyproducerade designobjekt redan anses som möbelklassiker. Men det har inte blivit många verk de senaste åren, många undrar vad hon har på gång. Och hon avslöjar att hon blivit tillfrågad att komma med utkast till möbler för ett nytt hotell i New York. En glasvas som kan massproduceras är också på gång.

— Jag har en liten sommarservis på gång, dessutom ställer jag ut i London i vår, och jag arbetar på några fler medlemmar i Lilla-h-familjen.

UPP   Tillbaka

2001 Calimero