Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv




Filmens digitala framtid

Av Leo Gullbring
Framtidens garagefilmer är inte nödvändigtvis grovkornigt skakiga dogma-rullar, utan perfekt renderade digitala produktioner. Den digitala filmrevolutionen är i full gång. Och paradoxalt nog är det just filmer som Star Wars som kan vara början till slutet för megaproduktioner med osannolika fantasibudgetar.


  

— Hollywood frågar oss inte längre om det är möjligt eller inte, de vet att vi kan placera drömmarna på filmduken. Just ask us! Den enda begränsningen är tid och pengar, men produktionen blir bara billigare och billigare, snabbare och snabbare.
Sean Schur arbetar sedan fyra år vid Georg Lucas egna digitala produktionsbolag i Marin County, strax utanför San Francisco. Han hävdar att vi nått gränsen för vad traditionell filmteknik klarar, men än så länge har vi endast fått en försmak av de digitala möjligheterna. Varför lägga ner en massa pengar på masscener när man har digitala statister i datorn? Dessutom kan de byta kläder med ett clic, de behöver varken mackor eller dricka. För att inte tala om att kunna ersätta dessa skådisar med sanslösa gager och nyckfullt humör med digitala diton. Och dessutom digitala stuntmän som kan och vågar göra i stort sett vad som helst. Dyrbara omtagningar blir också överflödiga, allt kan retuscheras och rättas till i efterproduktionen. Dessutom slipper man få miljörörelsen på sig som efter inspelningarna av ’The Beach’. Sean Schur stryker tillbaks håret och berättar att en rad filmer har satt igång den digitala revolutionen, med början i Terminator 2 och Jurassic Park.
— De som skrev manus till ’Twister’ trodde det var en omöjlig idé, hur skulle man kunna visa en riktig tornado på film? Det var mitt första jobb på ILM och vi lade ner ett halvår bara för en enda scen, du kanske kommer igång filmens trailer, där vindrutor slås sönder, där en lastbil lyfts upp av tornadon? Den filmsnutten användes aldrig, men den visade vad vi var mäktiga. Det var först när producenterna såg den som de vågade ge grönt ljus för att gå igång.
— Folk tror fortfarande att det finns några riktiga tornado-scener i filmen, men alla är digitala. Idag är det inga regissörer och manusskrivare som tvekar, de vet vilka enorma möjligheter det digitala mediet bär på. Ta Star Wars, hela 95 procent av produktionen är digitalt behandlad. Tekniskt sätt innebar den inte några större framsteg, programmen och datorkraften fanns redan, vår utmaning var att få produktionen att flyta så snabbt som möjligt, som mest körde vi 4 terabit produktionsdata genom våra datorer per dygn.
Georg Lucas själv säger att nästa episod ska köras helt digitalt: digital filmning, digital redigering och förhoppningsvis också digital visning på biograferna. Och detta är vad han tidigare knappt vågat föreställa sig, att äntligen få total kontroll, att kunna berätta alla de historier han drömt om. Han hävdar bestämt att det traditionella filmmediet är dött, att filmskapandet från och med nu kan ta helt nya vägar. Och paradoxalt nog kan hans egna megaproduktioner bereda vägen för högklassiga independent filmer med mindre budget än billighetsrullen ’The Blair Witch project’. En publiksuccé som Thomas Vinterbergs ’Festen’ är helt och hållet filmad med digitalkamera, likaså Wim Wenders inte lika imponerande ’Buena Vista Social Club’. Framtidens regissörer behöver inte nödvändigtvis sälja ut sina idéer välvilliga producenter och riskkapitalister, fast frågan är förstås om man kan ersätta dyrbara publikmagneter som Julia Roberts och Leonardo Di Caprios med digitala skådisar?
Sean Schur kallar sig själv digital konstnär, och han påpekar att arbetet med att sätta upp dyrbara scenografier kan reduceras, skådisarna kan agera sina roller på tomma scengolv, därefter kan man addera komplexa miljöer, stuntscener, digitala skådisar och annat i datorerna, i vad han kallar ’the virtual backlot’.
Men det är inte alltid en lätt uppgift att återskapa verkligheten. Anakin Skywalkers pod-race krävde att Sean satt klistrad vid teven dagarna i ända, studerande Formel 1-loppens dödskrascher med exploderande bilar, allt för att skapa mesta möjliga realistiska effekter.
— Personligen är jag inte särskilt intresserad av helt igenom animerade filmer som Toy Stories. Jag föredrar att arbeta med specialeffekter, att mäta mig med verkligheten. Allra bäst gillar jag när publiken inte har en susning om att vi manipulerat filmen, när de inte har en aning om vad vi gjort och vad som är verkligt, när de bara får den där känslan i magen, precis som i ’Twister’, när de inte kan skilja en digital tornado från en verklig.
Och han säger att det inte är någon större skillnad mellan att arbeta med helt digitala filmer och de där man förvränger och förbättrar verkligheten, datorernas hård- och mjukvara klarar av bägge. Men gillar verkligen en digitalkonstnär som Sean Schur Star Wars’ kommersiella fantasterier med bitvis rent rasistiska inslag? Nja, han erkänner att det långt ifrån är en favorit, han föredrar riktig science fiction i stil med Blade Runner framför Georg Lucas. Samtidigt medger han att framtidsskildringarna kunde ha mer av Star Wars mytologiska sagoberättande. Men kanske är också det digitala mediets bitvis hissnande möjligheter en av orsakerna till att science fiction är så dystopiskt framtidspessimistisk?
— Framtiden behöver inte målas så svart. Men visst verkar det som om William Gibson har copyright på scenografin till alla framtidsfilmer, de är alla lite skrämmande. Trots att kommunisthotet försvunnit är man inte desto mindre övertygad om att något annat otäckt ska komma. Jag tror det började på femtiotalet med skräcken för atombomben, idag ser vi hur snabbt tekniken utvecklas, det finns en slags underström av rädsla i samhället, vart är vi på väg?

UPP   Tillbaka

2001 Calimero