Nya texter
Ettore Sottsass
Eric Owen Moss

Information
Calimero
kontakta oss
contact us

Texts in English

Startsidan

Arkitektur
debatt-teori
porträtt
objekt

Design
debatt-teori
porträtt
objekt

Kultur och resor

Urbanism

Artikelarkiv


Designporträttet: Dirk Wynants

Text Leo Gullbring, Porträttfoto Leo Gullbring
Dirk Wynants förekom utemöbeltrenden med nästan tio år. Men mest av allt vill han föra människor samman. Och han vill ha full kontroll. Istället för att skissa på rena linjer, håller han i allt från design till produktion, hållfasthetsberäkningar till reklamfoldrar.
- För mig handlar inte design om produkterna eller det rent estetiska. Design handlar om vad du gör med grejerna. De måste ge något mer än självklarheter som rätt form, rätt pris och rätt kvalitet. Viktigaste av allt är att vi gör saker tillsammans, som att exempelvis tillbringa en kväll med vännerna runt ett bord som har plats för alla.

Dirk Wynants går ett varv kring 'Gargantua', hans stora cirkelformade utebord från 1994 som fortfarande är en storsäljare för Dirks företag Extremis. Möbeln kan användas som ett enda gigantiskt bord med en diameter på hela 2 meter, men de yttre cirkelsegmenten kan sänkas ned på olika nivå så att var och en får rätt sitthöjd. Man kan till och med plocka bort ett helt segment och få plats med en rullstol.

- Jag gjorde det här bordet när mina barn var små. Det fanns inte något liknande på marknaden. Jag ville att barnen skulle komma upp på samma nivå som vi vuxna, så att de är med och inte känner sig utanför. Allt handlar om familjevärderingar!

Anpassningsbart och flexibelt. Och tåligt. Alla tillsammans. Barnen är med på samma villkor som de vuxna. Dirk Wynants själv är en kraftigt byggd flamländare kring de fyrtio med ett yvigt hår, och han gillar belgiska klichéer som pommes frites med majonnäs och öl. Allt sedan han började i designbranschen har han gjort allt själv. Reklam, jakt på underleverantörer, design, logistik, reklam, rubbet. Det är tungt, och han medger att han kanske hade fått fler produkter på marknaden om han arbetat på traditionellt sätt. Men han ångrar ingenting.

- Vi formgivare lever med övertygelsen att vi ska förbättra människors liv. Men vad är verkligheten? Jo, att designers bara skapar mer och mer prylar för en redan överfylld marknad. Människor blir inte lyckligare, snarare tvärtom. Design ska vara mer än objekt, inte bara något att titta på, de ska användas.

- Vi behöver inte fler prylar, men vi behöver ting som gör våra liv lättare, som för oss samman, allt handlar ju om kommunikation. Våra produkter står för något annat, de låter sig inte jämföras med andra designföremål.

Och Gargantua gör verkligen skäl för namnet. Det är en tung produkt. Rejäla material som verkligen tål att stå ute. Obehandlad teak. Rostfritt stål. Galvat stål. Dirk går över till nästa möbel, 'Extempore', signerad holländaren Arnold Merckx. Fast snarare är det ett helt möbelkoncept bestående av stolar, bord, bänkar, en chaise-longue och till och med en grill. Även här handlar det om gedigna material: aluminiumramar och tåligt obehandlat Jatobavirke från Brasilien.

- Våra produkter är tänkta att hålla länge, och inte endast på grund av kvaliteten, utan också designmässigt. Och det är detaljerna som gör det. Du kan ha grillen i ena änden, och du kan grilla tillsammans med dina gäster, du behöver inte stå gömd borta i något hörn. Gillen har hjul också så att man kan rulla över den till den änden där det inte blåser. Det är småsaker kanske, men det är de som räknas.

Linjeföringen är stram och enkel, med tydlig kontrast mellan metall och trä. Det här är möbler som tål att användas, som har många år framför sig. En betydligt mer spännande design har 'Picnik', formgiven tillsammans med Xavier Lust. Här är det ett enda stycke aluminium som har skurits upp och formats till en lätt och självklar möbel, som samtidigt känns betydligt trendigare. Tanken att skapa social samvaro präglar också 'Artur', ett bord gjort i högtryckslaminat och som förstås anspelar på riddarna kring runda bordet.

- Undersökningar visar att familjer tillbringar mindre och mindre tid tillsammans, man sätter sig alltmer sällan ner tillsammans vid bordet. Samtidigt vill jag och många jag känner göra mer saker tillsammans, bjuda in folk, och inte bara andra par, utan hela gäng. Alla de här möblerna handlar om att föra människor samman, och kring 'Artur' kan man sitta fler än 12, det är bara att tränga ihop sig, jag tror vi varit 16 som allra flest.

'Artur' är som gjort för att spela hasty-patiens, en djävulskt hetsig kortspelspatiens som kräver runda bord och mycket bordsyta. Dirk känner inte till det, men inflikar att hålet i mitten kan härbärgera ett ljus om inte annat, möjligheterna finns där och kan bli till vad som helst.

- Vi formgivare kan knappast förändra världen med våra produkter, men vi kan skapa verktyg som gör det möjligt att göra saker annorlunda, som låter oss använda tiden på ett bättre sätt.

Dirk vill att vi återerövrar tiden, och han menar att sådana här gedigna möbler som åldras med värdighet ger en alldeles speciell känsla. I slutet av kvällen har man helt enkelt haft en bättre samvaro än man skulle haft med andra möbler. Och i den tid av utbrändhet, när vi inte förmår frigöra oss från vår protestantiska arbetsmoral här i Norden, är det bara att välkomna möbler som försöker få tiden att stå stilla och som ger gemenskap och inte statusjakt.

I fjol var Dirk ett av affischnamnen inför FutureDesignDays, men han hade lika litet att säga om temat 'rädsla' som någon annan av de inbjudna formgivarna. Däremot återkommer han gång på gång till att formgivning handlar om ansvar. Design måste utgå från vår tids problem och utmaningar, och det bästa sättet är att ha full kontroll över hela designprocessen. Det är också därför han satsar allt på sitt företag Extremis.

- När vi startade med utemöbler 1994 var vi så gott som ensamma. Häromåret påstod trendanalytikern Li Edelkort att det var den största och tydligaste trenden någonsin. Det har förstås att göra med vår tid, att vi behöver kontakt med naturen, vi vill ha frihet, hela trenden är ett resultat av hur vi lever idag.

- Det är inte längre prylarna som är viktiga. Det är människorna som räknas!

Dirk Wynants var knappast född till formgivare. Visserligen var hans far Aloïs möbelsnickare, som tillsammans med sin fru Maria också hade en möbelbutik. Men mest ser Dirk det som ett av alla dessa godtyckliga tillfälligheter som kantar livet. Och han gick långt ifrån raka vägen till designyrket. I skolan läste han datalogi eftersom han var en fena på datorer. Sedan gick han över till inredningsarkitektur, men det var fel väg, produktdesign intresserade honom betydligt mer och någon inredning har han aldrig skapat. Genom att arbeta för olika företag med upphandling och möbelimport lärde han känna branschen från insidan, och sedan dess har han vetat precis vad han ska arbeta med. Men att själv driva sitt företag från minsta skruv till leverans är tufft.

- Jag har valt att driva mitt eget företag, och visst kan jag erkänna att det inte allt är så klokt att göra allt själv. Men om jag nu brinner för att göra ett bord som är hela 2,4 meter långt så är det nog svårt att övertyga något företag om idéen. För att förverkliga 'Artur' krävs det att man gör det själv.

- Jag vill göra prylar som är helt annorlunda, och jag känner inte till något bord på marknaden som är 2,4 meter långt. Det kan förstås verka tokigt, men det handlar om att ge något extra. Om du sedan blir kommersiellt belönad för allt ditt jobb är förstås den stora frågan. Men idag har vi kört så länge så vi kan tillåta oss att experimentera mer än tidigare.

Skillnaden mellan Dirk Wynants designsyn och många andra formgivares är markant. Och han understryker att han inte har några konstnärliga ambitioner, och att han inte räds den kommersiella sidan. Allt hör ihop, och vill man verkligen förverkliga sina idéer måste man våga ta ett helhetsgrepp.

- Jag anser att formgivare borde vara mer intresserade av den kommersiella sidan av design. Jag är ingen konstnär, och jag menar att design handlar om hantverk, inte om konst. Andra kanske har konstnärliga ambitioner, men mitt mål är att arbeta med logiska, funktionella och sociala utmaningar.

- Jag har inte något emot konceptdesign, typ Memphis eller Droog, den fyller ett behov precis som Formel 1 driver på utvecklingen av vanliga bilar. Men jag ser också en hel del konceptdesign som inte ger något nytt, som bara är en idé, men som inte svarar mot något behov. Att det inte lyckas beror nog på att många formgivare ser det kommersiella som något fult. Och det är något jag inte förstår. Design handlar ju om business, om att göra produkter som säljs, det är inte något smutsigt i det. Du måste tänka på allt. Se bara på 'Artur'. Den största versionen väger 180 kilo. Hur ska du transportera det? Det är därför det ser ut som det gör, varje del är paketerad för sig och väger max 25 kilo och ryms i en liten hiss.

Samtidigt är Extremis' olika designobjekt typologiskt ifrågasättande, de tar inte någon möbeltyp för given, utan försöker istället bidra till att lösa vår tids sociala frågeställningar genom att diskutera vår sociala samvaro och hur den förändrats. Men själva designkonceptet är enligt Dirk endast en del av hela processen. Och han nämner funktion, ekologi, ekonomi och förlorar sig i detaljer som infästningar och speciella skruvar. Allt hör ihop, och stirrar man sig blind på det rent estetiska så får man göra avsteg på alla andra punkter, allt handlar om att kompromissa. Dirk släntrar över till sitt senaste projekt, 'DoNuts', som just är ett av dessa experiment. Han har kämpat en hel del med detta plastbord som bärs av ett stor traktorinnerslangsliknande däck. Perfekt att ha i vattnet förstås, men det avråder han ifrån, tänk om det skulle välta. Däremot är det lätt att rulla runt i trädgården, och mjukt och flexibelt att sitta på. Fungerar dessutom också utmärkt att trumma på.

- Att skapa möbler som tål att stå ute är svårt. Det gäller att välja tåliga material, och de är dyra. De ska tåla väder, och ändå vara sköna att sitta på. Oftast blir det hårda ytor.

- Idéen till 'Donuts' fick jag när jag åkte i en Zodiacbåt. Själva designarbetet varade bara några minuter, det satt direkt. Se'n har det stora jobbet börjat. Jag har åkt runt och testat olika material över hela jorden för att hitta rätt kvalitet.

www.extremis.be



Publicerad i Nordisk Interiör 5/05
2005 Calimero